Dags för Girot!!

I morgon startar Giro d'Italia i San Remo med ett lagtempolopp och sedan har vi 3-veckors härlig cykel framför för oss listan av berömda stigningar är lång. redan på etapp 5  den 13:e har vi målgång uppför och där får vi räkna med hårdkörning från de stora favoriterna, det är visserligen bara en 2:kategori stigning där många som inte är bergsspecialister men hyfsat bra uppför kan hänga med och vara med och slåss om etappsegern då snittlutningen är måttliga 5,4 %. Mellan de stora favoriterna räknar jag inte med några tidsskillnader alls men klungan kommer inte att vara stor. Möjligen kan också en utbrytning gå hem här beroende vem som finns med i en sådan.

På etapp 9 kommer den första riktiga utmaningen till Campitello Matese med bergsmålgång uppför, slutstigningen är dryga 15 km lång med en snittlutning på 6,4 %. Max lutning är 12% och kommer c:a 6 km från mål. En sådan här stigning brukar inte ge vem som vinner girot då man nog inte kan gå ifrån så mycket men hänger man inte med här så är det ofta en indikation på att man inte kommer att göra det framöver heller i de hårdare bergen i Alperna och Dolomiterna.

Vilodagen kommer nästa måndag och efter det blir det några lättare etapper. Men på lördagen den 23 hårdnar tävlingen till på allvar med ett för girot ovanligt långt tempo över 59,4 km och här gäller att det att ha prickat tempoformen annars kan girot vara över. Etappen går från Treviso till Valdobbiadene och har två lite mindre stigningar. Som inte ett långt tempolopp vore nog fortsätter tävlingen dagen efter i de höga bergen i Dolomiterna med målgång i berömda skidorten Madonna di Campiglio.

En ort där Ingemar Stenmark triumferade många gånger under sin karriär. Slutstigningen är 15,5 km med en snittslutning på 5,9 % med ett max på 12 % när det återstår 2 km c:a innan dess passerar man även Passo Daone som är "bara" 9,2 km lång men har en snittlutning på 9,2 % med ett max på 14 % när toppen. Så denna etapp blir något att bita i även för toppcyklisterna för sammandraget.

Måndagen i vecka 3 är också den vilodag. Sedan fortsätter loppet med etapp till Aprica också den i de höga bergen och då går det upp och ner dagen och det rejält med 2 andra kategori stigningar bla Passo di Tonale och 2 av 3:e kategorin där man första gången passerar målstigningen och ger sig ut på en slinga där den mytomspunna och stenhårda stigningen Passo Di Moltirolo ska passeras med sina 11,9 km och en snittlutning på 10,9 % och ett max på brutala 18 % som kommer rätt tidigt in i stigningen. Mot mål gäller det att fräsch ben även om slutstigningen är bara av kategori 3 så börjar den med en snittlutning 15 % bara efter en liten bit och totalt är det 15 km kvar vid denna stigningens början. Med så mycket klättringar över en längd på 177 km blir denna etapp ett riktig kraftprov.

Sedan kommer en platt etapp från Tirano till vackra Lugano i södra Schweiz vilket blir enda gången girot i år är utanför Italien för målgång. Dagen efter blir det hårdare igen även om etappen är platt till att börja ska första kategori stigningen Monte Ologno passeras med c:a 35 km kvar och sedan bär det i stort utför direkt mot målet i Verbania. Dagen efter på fredagen hårdnar det till igen när man går ut på en etapp på 236 km med 3 första kategori stigningar sista 8 milen där 2 av dem ligger i Frankrike dit man vänder in kort för att sedan fortsätta mot Cerviniastigningen där man når målet på 2000 meters höjd med ett snitt på 5 % och ett max på 12 %. Alltså verkligen en etapp pga av sin längd och stenhårda avslutningen kommer att kräma ur benen på cyklisterna.

Dagen efter kommer den största mumsbiten för egen del etappen till Sestrie med målgång uppför men innan dess den helt fantastiska stigningen till Colle Delle Finestre med 7 km grusvägen sista biten mot toppen. Maxlutningen är 9,2 % med ett max på 14 % och längden är hela 18,5 %. Det här är som jag ser det helt i klass med Moltirolo som ju passerats tidigare under och kanske ännu hårdare tack vare längden och inte minst pga av grussträckan mot toppen. Efter den här dagen vet vi vem som vunnit girot och får åka i rosa på etappen till Milano som är dag för spurtarna.

Jag har inte nämnt någonting nästan om spurtarna med dom har sina dagar här där under alla de 3 veckorna bland annat till Lugano och det är alltid prestigefyllt att vinna i Milano sen återstår det att se vilka av de stora spurtarna som väljer att kliva längs resans gång för att spara sig till touren. Det finns även etapper som går upp och ner med bra stigningar för klassiker cyklister och sådana etapper brukar även passa bra för en seger från en utbrytning. Helt naturligt har även de rena klättrarna där inte alla har möjlighet att vara med om segern att få sina chanser vid ett flertal tillfällen. Sen har vi ju också ett långt tempo. Så årets giro har en bra blandning enligt min mening.

Ska vi prata favoriter får nog Alberto Contador, de senaste årens kanske bäste etapploppscyklist overall iklädda sig rollen som favorit han har all erfarenhet krävs och har ju vunnit här förut. En stor utmanare blir Richie Porte som i år visat fin fin form med en rad tunga segrar Paris-Nice och Katalonien Runt. I den sistnända tävlingen slog han Contador. Han passade även på att vinna Giro del Trentino som är att betrakta som en liten uppvärmningstävling som i stort sett bara går i bergen under dess 4 dagar.

 En annan utmanare är colombianen Rigoberto Uran som ju brukar trivas just på girot och blev 2:a förra året bakom Nairo Quintana. En annan svår konkurrent för Contador blir unge Fabio Aru som får bli det stora hemmahoppet då han blev 3:a förra året. Bland tidigare segare finns ju även Ryder Hejsedal med i startfältet men där är formen tveksam efter att han kraschad under Ardennerveckan. En som säkert kommer att åka bra men inte vara med på pallen om han kommit i form är rutinerade etapploppsåkaren från Belgien Jurgen Van den Broeck.

Sen ska det bli spännande att se vad Domenico Pozzovivo kan hitta på i bergen men det är troligt att den fjäderlätte italienaren kommer att hänga med på tempoetappen. Sen får givetvis ende svensk till start Tobias Ludvigsson överraska med ett bra resultat och kanske kommer han att någon dag hamna i en utbrytning som när han blev 4 på en etapp i sin giro debut under första riktiga proffsåret 2013. I fjol kraschade han tyvärr på tempoloppet och fick bryta tävlingen. Han har tävlat lite i år men kommer förhoppningsvis fräsch och i bra form till girot.

I morgon startar det äntligen, det vackraste av etapplopp Giro d'Italia. Låt spelet om La Maglia Rosa börja!!