Årets tysk: John Degenkolb som vann Milano-San Remo i en stenhård klungspurt mot bla Alexander Kristoff. I Flandern Runt var han på 7:e men fanns länge med i segerdiskussionen. En vecka senare slog han till igen med seger i Paris-Roubaix där han på slutet överraskande var den starkaste av alla och där lätt vann spurten mot bla. Zdynek Stybar och Greg Van Avermat som slutade 2:a och 3:a. Därmed tog tysken revansch efter fjolårets andra plats.
Årets norrman: Alexander Kristoff är som jag sagt tidigare idag nordens bäste cyklist utan jämförelse. Det går nog också snart att anse att han är bättre än vad Thor Hushovd var om inte redan nu. Seger nummer 10 för säsongen kom nämligen i Flandern Runt där han kom loss på Kruisberg tillsammans med fjolårsegraren i Paris-Roubaix Niki Terpstra som han sedan lätt slog i spurten. Kristoff prickade formen perfekt och hans deltagande i De Panne tredagars visade sig vara en bra uppladdning med alla segrar som det blev där. Seger 11 för året kom i Scheldeprijs på onsdagen efter som avgjordes i klungspurt. I Paris-Roubaix räckte inte krafterna till denna gång men norrmannen kommer tillbaka även där lita på det.
Årets man i Ardennerklassikerna: Alejandro Valverde där han kom, sågs och segrade i La Fleche Wallone och Liege- Bastogne - Liege genom att vara den smartaste och bäst placerade särskilt i Liege och kunde använda sin otroliga spurtförmåga. I Amstel Gold Race blev han dessutom 2:a. Valverde prickade alltså formen perfekt.
Seger i världsmästartröjan: Att se en seger i världsmästartröjan är alltid mäktigt och så blev det för Michal Kwiatkowski i Amstel Gold Race där han gjorde en smart sista kilometer och sedan kunde vinna spurten i en mindre grupp före Valverde och Michael Matthews.
Årets närmaste segrare Ja det stod Greg Van Avermat för när han blev 3:a i Flandern Runt, 3 i Paris-Roubaix och 4:a i Amstel Gold Race. Belgaren gör ofta bra resultat men verkar sakna det sista lilla som krävs för seger i de stora loppen.
Årets genombrott: Det fick den unge fransmannen Julian Alaphillipe som var tvåa på både La Fleche Wallone och Liege-Bastogne-Liege
En klassiker är en klassiker: Ja det fick Geriant Thomas erfara när han blev utmålad som favorit till segern i Flandern efter segern i E3-prijs men att vinna över 25-mil visade sig som för många vara betydligt svårare än att vinna lopp på c:a 20 mil. På 25-mil eller mer vinner bara de starkaste, de visar om inte annat listan över årets segrare i de riktiga klassikerna.
Årets besvikelse: Ska man utmåla någon åkare att vara besviken över så får det noga vara Peter Sagan att vara 4:a på Flandern Runt och Milano-San Remo är ok resultat för de flesta men inte Sagan. Av honom krävs det mer med tanke på den talang som han besitter. Ännu större var besvikelsen efter Paris-Roubaix där han blev blott 23:e man. Det känns helt enkelt inte som att han var i den form som han visat de senast säsongerna. Nu ska det bli intressant att se om han nu kan vässa igång till resten av säsongen och bli en vinnare igen. En annan favorit Phillipe Gilbert saknade nog också det sista klippet och attacken i Valkenberg på Amstel Gold Race var nog lite för förutsägbar. Sen gjode ju hans krasch i Fleche Wallone att han inte kunde följa med på slute i Liege.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar