Gilbert är bäst!!

Touren är slut och i lördags var det dax igen för en stor endagstävling. Stenhårda Clasica Ciclista San Sebastian stod på tapeten i norra Spanien. En stenhård tävling med flera tuffa stigningar bland andra den stentuffa Jazkibel stigningen. Dom hårda stigningarna gav utslag och till slut bildades en elitgrupp med bland andra Samuel Sanchez, Philippe Gilbert, Carlos Barredo, Greg Van Avermat och Fränk Schleck.

7 km från mål stack Barredo och fick lucka men med 4 km kvar satte Gilbert in en attack iväg från gruppen och både hämtade in och lämnade Barredo bakom sig. Phillipe Gilbert gick sedan solo mot mål för sin fjärde tunga klassikerseger under säsongen. Formen håller i sig efter touren för belgaren som förstärkte intrycket som den bäste endagsåkaren i världen för närvarande. Ingen är ens i närheten.

Mycket synd att den gamla världscupen inte finns kvar. Tänker vi på denna så skulle Phillipe haft raden 3:a på Milan-San Remo, 9:a på Flandern Runt, 1:apå Amstel Gold Race, 1:a på Liege-Bastogne-Liege och 1:a på Clasica San Sebastian. En sådan rad hade aldrig Paolo Bettini som dominerade cupen fram till dess nedläggning åren 2002-2004. Nu står Gilbert på 8 segrar ur den gamla världscupen och lägger vi till La Fleche Wallone har han 9 klassikersegrar. Det kommer mera var så säkra.

Listar tour de france

Dax att göra lista på 2011 års upplaga av Tour de France.

Årets hjälte: Johnny Hoogerland Vancansoleil kämpade och slet i många utbrytningar och fullföljde Touren trots att en av televisionens bilar körde på honom så att han hamnade i taggtråden. Sorry Voeckler 10 dagar i gult räcker inte.

Årets belgare: Utan tvekan Philippe Gilbert som kom till touren med två målsättningar att ta den gula tröjan och att vinna en etapp och genomförde båda redan på etapp 1 som passade honom som handsken.

Årets spurtare: Ja oavsett hur det går idag är det ju som vanligt Cavendish. När allt stämmer så är han oslagbar och ibland behövs inte ens det.

Årets land: Naturligtvis Norge med fyra etappsegrar på två åkare vilken klass det är på Boasson Hagen och Hushovd.

Årets norrman. I ettapsegrar 2 lika mellan Edvald och Thor men Thor vinner i kraft av alla hans dagar i gult.

Årets bergsget: Här går priset som vanligt till Andy Schleck. Torsdagsetappen till Galibier säger allt.

Årets girovinnare: Nej det blev ingen dubbel för Alberto Contador. Oturen grinade honom i ansiktet och kanske satt även årets stenhårda giro i benen på spanjoren trots allt.

Årets revansch: Tog Cadel Evans som äntligen får vinna Tour de France. Ett långsiktigt hårt arbete har gett resultat.

Äntligen vann Cadel Evans Tour de France.

Efter att två gånger haft stolpe ut i Tour de France var det idag Cadel Evans som avgjorde Touren på den långa tempoetappen. Andy Schleck klarade inte av australiensarens forcering och tappade snabbt den ledning han hade efter alpetapperna. Schleck hade behövt göra sitt bästa tempolopp i karriären för att han skulle kunnat behålla ledningen.

Evans visade redan på etappen till Mur de Bretagne att formen var där den skulle och tog då etappsegern. Han körde smart i bergen och var lite i gugning under etappen till Col du Galibier men började då en mäktig upphämtning som gjorde att det försprång som Andy Schleck skaffat sig efter sin utbrytning inte blev för stort. Den bedömning som jag gjorde tidigare här i veckan att detta nog var Cadel Evans år visade sig vara riktig och det är en mycket värdig segrare som i morgon kliver högst upp på pallen i årets Tour de France.

Edvald Boasson Hagen, min beundran är total!

Så tog han sin andra etappseger i årets Tour de France den unge supertalangen från Norge Edvald Boasson Hagen. I den sista stigningen gjorde han en snygg och stenhård attack och ställde av sina utbrytarkamrater och fick en skön revansch för gårdagens spurtförlust mot utbrytarkamraten och landsmannen Thor Hushovd.

Starkt av Edvald att motivera sig för ännu en utbrytning sånt imponerar och attacken han satte in var som jag ser det i världsklass. Jag har sagt det förut och säger det igen snart vinner han en stor klassiker över 25 mil det har han all hårdhet och talang för att göra.

Vinner Cadel Evans touren?

För ett par år sedan började vi se en Cadel Evans som började vara mer offensiv i sin cykelåkning. Detta gav då inga utslag i de stora etapploppen och de två senaste upplagorna av Tour de France har inte vart nån som helst succé för den sympatiske australiensaren.

Formen var helt enkelt inte vart där den skulle men i år ser det å andra sidan hittills drygt 2 veckor in i loppet mycket bra ut. Han har helt enkelt sett bäst ut av de stora favoriterna och har ju till med en etapp seger som han tog redan första veckan just genom att vara offensiv i just rätt ögonblick. I dag såg han åter igen bäst ut och vi fick äntligen se sprudlande offensiv cykelåkning som öppnade upp tävlingen. En som överaskande tappade lite väl mycket var Andy Schleck.

Hittills tycker jag att körningen bland de stora favoriterna vart lite väl avvaktnade och defensiv. Hoppas detta har släppt nu och att man inser att man nu måste sätta fart för att avvärja hotet från ledaren Thomas Voeckler som ju fortfarande leder med c:a 1 min 45 sek. före just Cadel Evans.

Grattis till norrmannen Thor Hushovd som vann etappen ur en utbrytning som klungan lät gå iväg och han har ju haft en fantatisk tour med två etappsegrar och 7 dagar i gul ledartröja. Återstår att se om det blir Cadel Evans som bär gult i Paris på söndag, det finns som jag ser det en hel del som talar för det.

Sorgens dag för cykelsporten!

Bevakade idag en till synes rätt så spännade etapp på girot under eftermiddagen då det osannolika och fruktansvärda inträffar utför den slingriga vägen från Passo del Bocco, helt plötsligt visar tvbilderna hur en cyklist ligger blödande på asfalten. Jag blundar direkt av obehag och inser att det där inte gått bra. Glädjen med att se på själva tävlingen försvinner så sakta för tankarna går till vad som egentligen hänt. Tankarna går också till vad som hände Fabio Cassartelli under Touren 1995.

När rapporterna kommer att cyklisten som nu rapporteras vara belgaren i Leopard Trek Wouter Weylandt fortfarande ligger kvar och att livräddning fortfarande genomförs anar jag det värsta och det var vad som hade hänt. Wouter Weylandt avled idag blott 26 år gammal till följd av skadorna han ådrog sig i kraschen. Weylandt en spurtspecialist som ifjol vann just etapp 3 på Giro D'Italia i fjol då med målgång i Nederländska Middelburg. Mina tankar går till hans familj och inte minst hans flickvän som väntar deras första barn. Rest in peace Wouter..

Klassikersäsongen kan summeras, Gilbert är den nye kungen.

Efter vårklassikerna kan vi konstatera att världens bäste endagsåkare idag heter Phillipe Gilbert han behärskar det mesta. Efter ha setts som en lovande cyklist under många år kom äntligen den första stora segern i 2008 års upplaga av Paris-Tours.

Under våren 2009 visade han fina resultat bla 3:a på Flandern Runt. Hösten 2009 var han tillbaka som vinnare i fina endagslopp och vann 4 raka tävlingar Coppa Sabbatini, Paris-Tours, Giro del Piemonte och till sist sin finaste skalp till det datumet Giro di Lombardia. Våren 2010 gav seger i Amstel Gold Race och på höstkanten var det åter dags att vinna Giro Di Lombardia och samma vecka hade han redan tagit Giro Del Piemonte igen.

Han inledde årets säsong med etappseger redan i Voalta ao Algarve och vann i mars den redan trots sin korta livslängd klassiska tävlingen Strade Bianchi i Sienna, Italien. På Milan - San Remo blev han tredje man efter Matthew Goss som stod emot alla stenhårda attacker på slutet och lätt spurtslog den lilla grupp som var kvar i en överaskande tävling där endast 30 man fanns kvar inför slutstignarna La Cipressa och Il Poogio.

Gilbert var sedan 9:e man på Flandern Runt där han kom med i den grupp som kom iväg efter att klungan hämtat in Sylvain Chanvanel och Fabian Cancellera i Muur/Kappelmuur i Geradsbergen. Han visade här att formen var i antågande genom en stenhård attack på Bosberg för att avgöra tävlingen men krafterna tröt och han valde att gå med den kvarvarande gruppen. I denna fanns nu tävlingens segrare belgaren i Saxobank Nick Nuyens som av favoriterna var den som körde klart smartast och kom loss ihop med återigen Chavanell och Cancellara som han ganska lätt spurt besegrade.

Gilbert avstod sedan Paris-Roubaix där ju Johan Van Summeren tog chansen när hans kapten Thor Hushovd åkte som ett frimärke i ryggen på storfavoriten Fabian Cancellera. Van Summeren kom loss från de stora favoriterna efter Arenbergskogen och låg sedan med i tätgruppen tills c:a 2 mil återstod. Då satte han in en fin fin attack och gick solo mot Roubaix. På slutet kunde Cancellera lämna sina förföljar kamrater Thor Hushovd och Allesandro Ballan men det var för sent. Återigen hade en vårklassiker gått till en outsider, Johan Van Summeren. Hans seger får ses som högst överaskande men han har visat kapacitet just på Paris-Roubaix bla 2008 då han var länge med i täten.

Scenariot med lite överaskande segrare kom att svänga totalt i Ardennerklassikerna. Till skillnad från Fabian Cancellera klarade Phillipe Gilbert favorittrycket som uppstod efter uppvisningen han hade i semiklassikern Brabantse Pijl. Han hittade en formtopp som och sopade först hem Amstel Gold Race i slutstigningen Cauberg precis som 2010 och detta efter att ha lett jakten på Andy Schleck som var solo till några hundra meter kvar.

Redan ifjol visade han att han var en man även för Mur de Huy på La Fleche Wallone då han blev 7:e man, i år blev det seger på ett imponerade sätt. Han drog igång sin patenterade attack ett antal hundra meter för tidigt egentligen och bara flög ifrån konkurrenterna

Inför Liege-Bastogne-Liege fanns bara en man att besegra om man ville vinna tävlingen och det var Phillipe Gilbert och i nästa sista stigningen Cote de Roche aux Faucouns gick bröderna Fränk och Andy Schleck in för varsin stenhård attack och den ende som kunde följa var just Gilbert. Sen fanns inget att göra för bröderna som inte hade skuggan av en chans när Gilbert släppte loss sin spurt på målrakan i Ans och uppfyllde drömmen om en seger i La Doyenne, den cykeltävling som varje wallon vill vinna. Den fjärde segern i rad var ett faktum och Phillipe Gilbert kunde skriva in sin 8 klassikerseger på kontot och kan nu definitivt titulera sig världens bäste endagsåkare.

Dags för Flanderns vackraste!

Det börjar krypa i kroppen för på söndag är det äntligen dags för Vlaanderens Moiste eller Het Ronde dvs Flandern Runt. Enligt mig är det den vackraste av cykeltävlingar och dessutom en av dom allra hårdaste. Här vinner bara en riktig kraftkarl för det det kräver sin man att behärska snålblåsten, kullerstenarna och de branta korta backarna. Storfavorit är Fabian Cancellara efter uppvisningen i E3-Priijs Vlaanderen förra lördagen.

Han utmanas av herrar som dubbelsegrarna Tom Boonen och Stijn Devolder, Phillipe Gilbert, Filippo Pozatto, Juan Antonio Flecha, Alessandro Ballan mfl. En intressant start gör fjolårskometen Peter Sagan och det ska bli mycket intressant att se vad han kan ställa till med på söndag. Nu laddar jag batterierna för att följa sändningen på Eurosport i sällskap med Sveriges kanske bästa sportkommentatorer Roberto Vacchi och Anders Adamson.

Evans imponerar!!

Jag var oerhört imponerad av Cadel Evans körning i går på Tirreno-Adriatico där han tacklade slutstigningen mot målet bäst utav alla och var den klart starkaste. Han blir att räkna med i år också var så säkra. Evans är jämnt bra känns det som och blir ännu bättre till vårklassikerna och någon gång kommer han att lyckas fullt ut på ett 3-veckors lopp också för så bra är han.

Björgen vinner igen!!

Vilken thriller men den bästa vinner alltid för det ska åkas ända in även om distansen bara är 1 mil. Marit Björgen är skiddrottnigen i världen. Se så hon krigar ända in trots att Kowalchzyk gick precis bakom och hade tiderna att gå på. Men det räcker i alla fall inte. Björgen är nu 3 faldlig världmästarrina på 3 starter. Sicken tjej.

VM-guld och Brons!

VM FÖR MIN DEL REDAN KOMPLETT. GULD TLL LERDALAEXPRESSEN OCH BRONS TILL ÅRSUNDAEXPRESSEN. NORTHUG SLAGEN I KOLLEN.

Bra besked i Drammen!

Läget känns gott inför VM i nästa i Kollen. Segrar för Jönsson och Richardsson på sprint resp 15 km klassiskt inger respekt i motståndarna helt klart. Nu är medalj på VM något annat men ett rimligt mål för dessa herrar som givetvis även Marcus Hellner. Våra två andra stjärnor Johan Olsson och Anders Södergren känns mer osäkra men personligen tror jag att dom om inte annat kommer igång till stafett och femmil längre in i mästerskapet. Dessutom kräver ju 5-milen sin man även med gemensam start och dessa två herrar har all rutin man kräva.

På damsidan är jag helt lugn för såväl Anna Haag och Charlotte Kalla som var lite längre bak igår men det kan ha vart dagsform för det var inte katastrof. Riktigt kul att Ida Ingmarsdotter verkar ha hittat formen när det gäller som mest och loppet igår imponerar stort på mig hon ska köra stafetten inget snack om den saken. Hon kommer inte tappar hon den till sprinten på torsdag om inte sjukdom kommer emellan förstås och i stafeten har vi inget val och hon kommer inte att göra bort sig på 5 km. Sätt henne på 1:a sträckan.

Nu börjar nedräkningen till århundratets största skidfest hittills för inget kan slå VM i Holmenkollen på den punkten.. Det blir den största festen sedan 1982. Då vann herrar Wassberg och Eriksson som ni kan läsa om ovan. Får jag nåt liknade igen så är jag mer än nöjd. Vinner Jönsson är mitt liv skidfantast vid tvn komplett och det blir den gladaste dagen sen Årsundakillen Mattias Danielsson vann SM i sprint 2001 i Umeå. Men det kan Emil aldrig slå för det var den gladaste dagen i mitt liv. Mattias blev sedan uttagen i landslaget som sprintåkare och gjorde flera starter i världscupen. Han var en klassisk specialist och hade säkert tävlat i mästerkapen om sprinten inte avgjort i fristil då på den tiden i de första tre mästerskapen 2001-2003. Annars var hans främsta merit en fjärde plats på Vasaloppet.

Att live se någon man själv tävlat med som ungdoms och junioråkare hemma i distriktet, vinna SM efter många års slit långt bak i fältet på många SM var helt underbart. Emil är en effekt av det arbete som Mattias lagt ner i Årsunda genom sina fina läger som han började med på 90-talet och som Emil övertagit på senare år ihop med sin Anna. Idag vann en tjej Årsunda visst USM i sprint och det har ju Emil också gjort. Dom kan sprint i den lilla byn helt enkelt. Som jag redan döpt till guldbyn. Två SM-guld i sprint hitills och snart kan det vara VM-guld i sprint. Jag man kan ju hoppas. Den stora favoriten är i alla fall Emil Jönsson från Årsunda IF, Sandviken,Gästrikland, Sweden.

Är det dags för Edvald Boasson Hagen?

Ja det är frågan, många talar om Hushovd eftersom han är världsmästare inför årets säsong och då kanske främst Paris-Robaix den klassiker som passar norrmannen bäst. Men talar vi klassiker tror jag i år på en annan som blir en dark horse eller kanske t.o.m. favorit nämligen Edvald Boasson Hagen.

I fin form är Edvald redan nu i Tour of Oman med flera fina placeringar dvs väldigt nära seger, den vill ingen ha med sig på något upplopp i en enda vårklassiker. Se upp säger jag bara för killen som redan solovunnit Gent-Wevelgem i vidriga förhållanden redan säsongen 2009 innan ens fylda 22 år. Som jämförelse kan sägas att världsmästare Hushovd som just bara vunnit denna klassiker fick vänta tills han var 28.

Men därmed inte sagt att Hushovd kommer att vara sämre Edvald i enda riktig klassiker över 25 mil. Se upp för Hushovd också en kille som jag tror kommer att bära värlsdmästartröjan med värdighet i klassikerna och då särskilt i Paris-Roubaix. En sak är att vinna Gent-Wevelgem över 20 mil än att vinna en klassiker över 25 mil. Det har Hushovd om någon fått erfara vid ett fletal tillfällen. Men raden 3 och 2 i de senaste upplagorna av Paris-Roubaix kan mycket väl innebära att det blir nummer 1 i år och då iförd världsmästartröjan. Edvald ser jag som mest farlig på Ronde Van Vlaanderen en tävling som borde passa honom utmärkt med korta branta backar där normannen borde kunna utnyttja både sin snabbhet och styrka uppför.

Nu börjar nedräkningen till nyårsafton dvs Omloop Het Nieuwsblad den 26:e februari det blir mumma och en första fingervisning inför säsongen. Stijn Devolder har satt tävlingen som ett första mål och han samt hör och häpna även Tom Boonen har aldrig vunnit. En som vann denna tävling tre gånger förr benämnd Omloop Het Volk var Peter Van Petegem, som nu är tävlingsledare och banan som han lagt i år är hårdare än någonsin. Detta för att tävlingen så mycket som möjligt vara en 20-mila variant av Het Ronde.

Thomas Eriksson den bortglömde världmästaren!

Det var en sen februarilördag då det rådde perfekta förhållanden för längdåkning på skidor. Det var dax för öppningsdistansen på VM i Holmenkollen Sverige ställde upp med två åkare som visat sig vara i gott slag vid SM i Skövde. Dessa två herrar var Thomas Eriksson från Domnarvets Goif i Borlänge och Thomas Wassberg från Åsarna. Wassberg var inte på sitt bästa humör och gjorde ett rätt dåligt lopp och kom att finnas långt ner i resultatlistan.

Det var den andre Thomas som kom att bli dagens man där han utkämpade en stenhård fight mot norrmannen Lars-Erik Eriksen om guldet. Även amerikanen Bill Koch som blev 3:a var med i segerstriden och gick rasande fort på slutet. Men mot Thomas Eriksson räckte vare sig Eriksen eller Koch till, segermarginalen skrevs till 19 sek genetmot Lars Erik Eriksen. Supertalangen från Borlänge som vann JVM 1979 hade visat att han dög även som senior i stora sammanhang.

Efter detta gick Thomas karriär i stå mycket på pga av de problem som segern gav i form av en svår infektion som uppstod pga att han inte kom iväg till ombyte denna dag. Sjukdomarna under 1983 och 1984 kom sedan slag i slag och det var inte förrän 1985 han kom att tävla i nåt mästerskap igen. 1986 kom han tillbaka till världseliten och vann 3-milen i Davos i en kamp mot dåvarande sovjeten Vladimir Smirnov där Smirnov stod på näsan i snön och Thomas vann med några futtiga sekunder. Han var även femma på 15 km i VM 1989 och bäste svensk.

Han spelade under Svan epoken en roll bakom stjärnor som denne samt Wassberg, Mogren och Majbäck som tog medaljer s. Men deltog tillsammans med namn som bla Jan Ottoson i många av de stafetter som Sverige vann i världscupen. Många minns tyvärr att han körde bort Sverige pga av ett fall i VM-stafetten 1985 själv minns jag världsmästaren och lysnande teknisk skidåkare i såväl klassisk som fristil. Hans diagonalåkning var bländande och i mina ögon oöverträffad bland svenska längdåkare. Han lärde sig också enkelt den fria tekniken när denna kom i mitten på 80-talet trots att han då passerat 25 års ålder.

Sitt sista mästerskap körde som 34-åring på hemmaplan i Falun där han redan 1981 vann den då traditionsenliga tremilen som 21-åring, vilket gav en indikation om vad som komma skulle ett år senare i klassiska Holmenkollen en gnistrande februridag som jag minns som den vore i går. Hoppas på nåt liknande 2010 och varför inte Daniel Richardsson en kille som precis som Thomas behärskar diagnonalåkning till hundra procent både sett till effektivitet men även till stil.

Minns Wassberg i Holmenkollen 1982

Återigen avgörs VM på längdskidor denna säsong i legendariska Holmenkollen, här vill alla vinna det är större än allt man kan tänka sig för en längdskidåkare. Segrar i Kollen har räddat många karriärer. En som säkert håller med är Anders Södergren som inte har guld från OS och VM individuellt men nog räddade hans seger 2006 den säsongen och även så segern 2008 som var helt överlägsen för övrigt. Kollen är skidåkningens Mecka, den blir aldrig större än där och då. Tävlingen är att jämföra med cykelns klassiska tävlingar, den lever sitt eget liv bortom mästerskap och världscup. Alla vill vinna här precis som i de stora cykelklassikerna.

En som vunnit här 3 gånger är min store idol och förebild Thomas Wassberg som var en femmilare av guds nåde. Jacob Hård sa vid ett tillfälle att se Thomas Wassberg åka skidor är som att se en urkraft komma loss och så var det verkligen. Hade Wassberg bestämt sig och var i form så slutade det oftast med seger. En av dessa segrar i Kollen kom i samband med VM 1982 på 50 km, där han låg efter i början och var en bit efter täten men där han kilometer efter kilometer kämpade sig fram och från mitten på andra varvet av två var han okuvlig, i den berömda Hjermstabacken släppte han loss allt han hade och tog guldet med en marginal på 34 sekunder före ryssen Jurij Burlakov. Wassberg gick på järnvilja på slutet och gjorde skäl för sin egen devis -"Smärttröskeln den skiter jag i".

Detta var Wassbergs andra seger i Kollen den första tog han OS-året 1980 och han vann även 1987. Wassbergs popularitet i Norge var stor minst sagt. I Kollen avgjordes också under många år ett 15-kms lopp och även här vann han och detta vid två tillfällen dels i en sprudlande sekundfight mot Oddvar Brå 1979 och den berömda tävlingen 1985 när Wassberg slet av tejpen med fästvalla precis där skejtförbudet upphörde. Thomas Wassberg var utan tvekan under sin karriär Kungen av Holmenkollen. Den största dagen var 5-milen 1982 där han knep ett av 2 individuella VM-guld i karriären.

Assar Rönnlund ur tiden!

Den här dagen slutar i sorg. Min personliga saknad över att skidlegenden Assar Rönnlund rapporterats ha avlidit efter lång tids sjukdom 75 år gammal är enorm.

Den långe elegante skidåkaren från IFK Umeå som vann nästan allt som man kan vinna som längdskidåkare har gått ur tiden. Han blev individuell världsmästare på 15 km 1962 i Zakopane och tog även guld i stafett samma år. Detta år blev det även seger i Holmenkollens femmil. 1964 kom det största ögonblicket i karriären då han avgjorde OS-stafetten i Innsbruck på sista sträckan. Saknas i karriären gör det individuella OS-guldet men minnesvärt är att han var 2:a på 50 km bakom Sixten Jernberg med bruten skidan 1964!! Seger i Vasaloppet blev det 1967 och 1968 segrade han för andra gången i Holmkollens femmil. Totalt körde han i karriären hem 13 SM-guld. Dessutom vann han mängder med andra tävlingar och ett antal medaljer från de stora mästerskapen såväl indviduellt som i stafett. Han var utan tvekan en av de största längdåkarna genom tiderna i riket.

Ur tiden har också gått expertkommentatorn, som med ett lugn i rösten på ett tidigt stadium kunde tala om för oss alla som lyssnade i stugorna från 70-talet och framåt vem som skulle gå segrande ur striden i de stora mästerskapen. Assar såg tendenser i skidloppen och analyserade dessa som ingen annan. Detta gjorde han utifrån sina enorma kunskaper om längdskidåkningens vedermödor, på ett för alla lättbegripligt sätt. Min personliga sorg och saknad är stor. Han var en av dom som väckte min nyfikenhet och mitt stora intresse och kärleken till längdåkning som idrott. För detta ska han ha mitt allra största tack.

Ett personligt minne är när han kom som speaker till en orienteringstävling utanför Umeå som arrangerades av hans egen klubb IFK Umeå kring milleniekiftet, för vilka han faktiskt även tävlade i orientering med viss framgång. Han skötte jobbet perfekt och gav alla förutsättningar angående favoriter, mellantider utifrån skogen och andra saker. Det var tryggt att höra den bekanta rösten och att även få se mannen och legenden bakom den samma. Tävlingen gick för egen del inget vidare men är ett minne för livet. Den sommardagen kommer jag aldrig att glömma. En sån här kväll lever den starkt förstås.

Din röst har tystnat för alltid men nu lever minnena av allt klokt du sa och de analyser och tendenser du gav kring många minnesvärda segrar för evigt kvar.. Vila i frid Assar

Mycket talar för Dario Cologna i Tour de ski så här långt.

För mig kändes Dario Cologna som den store favoriten till segern i Tour de ski. Hans jämnhet på de olika distanserna skulle bli avgörande var mitt scenario och så har även blivit fallet. Han gjorde en bra prolog och vann jaktstarten i Oberhof. I går var han 3:a på sprinten och i dag tvåa på dubbeljakten i Obersdorf. Det är en jämnhet som ingen annan av favoriterna är i närheten av.

Dagens etapp var kul att titta på, jag såg sista halvan och rycket från etappsegraren finnen Matti Heikinen i sista backen var imponerande ingen kunde följa men Cologna var påpassligt bra med och körde ifrån huvudkonkurrenterna om slutsegern och fick ju bara stryk med 1 sek. Har svårt att se att schweizaren nu släpper greppet om slutsegern ser inget scenario där han skulle tappa grepp mer än ett fall eller att utrustningen går sönder. Cologna är idag världens bäste skidåkare overall.