Thomas Eriksson den bortglömde världmästaren!

Det var en sen februarilördag då det rådde perfekta förhållanden för längdåkning på skidor. Det var dax för öppningsdistansen på VM i Holmenkollen Sverige ställde upp med två åkare som visat sig vara i gott slag vid SM i Skövde. Dessa två herrar var Thomas Eriksson från Domnarvets Goif i Borlänge och Thomas Wassberg från Åsarna. Wassberg var inte på sitt bästa humör och gjorde ett rätt dåligt lopp och kom att finnas långt ner i resultatlistan.

Det var den andre Thomas som kom att bli dagens man där han utkämpade en stenhård fight mot norrmannen Lars-Erik Eriksen om guldet. Även amerikanen Bill Koch som blev 3:a var med i segerstriden och gick rasande fort på slutet. Men mot Thomas Eriksson räckte vare sig Eriksen eller Koch till, segermarginalen skrevs till 19 sek genetmot Lars Erik Eriksen. Supertalangen från Borlänge som vann JVM 1979 hade visat att han dög även som senior i stora sammanhang.

Efter detta gick Thomas karriär i stå mycket på pga av de problem som segern gav i form av en svår infektion som uppstod pga att han inte kom iväg till ombyte denna dag. Sjukdomarna under 1983 och 1984 kom sedan slag i slag och det var inte förrän 1985 han kom att tävla i nåt mästerskap igen. 1986 kom han tillbaka till världseliten och vann 3-milen i Davos i en kamp mot dåvarande sovjeten Vladimir Smirnov där Smirnov stod på näsan i snön och Thomas vann med några futtiga sekunder. Han var även femma på 15 km i VM 1989 och bäste svensk.

Han spelade under Svan epoken en roll bakom stjärnor som denne samt Wassberg, Mogren och Majbäck som tog medaljer s. Men deltog tillsammans med namn som bla Jan Ottoson i många av de stafetter som Sverige vann i världscupen. Många minns tyvärr att han körde bort Sverige pga av ett fall i VM-stafetten 1985 själv minns jag världsmästaren och lysnande teknisk skidåkare i såväl klassisk som fristil. Hans diagonalåkning var bländande och i mina ögon oöverträffad bland svenska längdåkare. Han lärde sig också enkelt den fria tekniken när denna kom i mitten på 80-talet trots att han då passerat 25 års ålder.

Sitt sista mästerskap körde som 34-åring på hemmaplan i Falun där han redan 1981 vann den då traditionsenliga tremilen som 21-åring, vilket gav en indikation om vad som komma skulle ett år senare i klassiska Holmenkollen en gnistrande februridag som jag minns som den vore i går. Hoppas på nåt liknande 2010 och varför inte Daniel Richardsson en kille som precis som Thomas behärskar diagnonalåkning till hundra procent både sett till effektivitet men även till stil.