Jag kommer att sakna Kim Kirchen!!

Det är med sorg och saknad jag får beskedet att Kim Kirchen slutar med allt vad cykling heter på proffsnivå. Den oförklarliga hjärtinfarkten under Tour de Suisse i juni i år är givetvis orsaken. Han känner själv att det inte går längre.

En karriär som började på högsta nivå i Fassa Bortolo 2001 är nu till ända. Kirchen spåddes tidigt en lysande framtid och hade mer att ge speciellt i Ardennerklassikerna. Han nådde inte ända fram som etapploppsåkare där han hade begränsningar i de hårda bergen men blev ändå 7:a totalt 2007 på Touren då i T-Mobile och 8:a året därpå för Team Columbia.

Han största ögonblick kom 2008 i La Fleche Wallone då han var först upp för Muur De Huy. Att vinna en klassiker är få förunnat. I Ardennerna hade han mer att hämta det är jag övertygad om med en fin spurt och sin styrka i de långa backarna. Trots få segrar hade han förmåga att sätta färg på tävlingarna när han var i allra bästa form genom sin allsidighet som cyklist.

Schweiz tog chansen när den uppstod!!

Många var nog dom som överraskades i söndags i La Clusaz när Schweiz vann världscupstafetten men inte undertecknad. Världseliten idag är mycket hårdare än förr marginalerna mindre ingen har råd att misslyckas allra minst ett stafettlag Sverige gjorde det genom Mats Larsson blev efter på 1:a sträckan.. Norge var inte heller med riktigt pga att ett fall på Eldar Rönning..

Sen kan man inte göra något om Schweiz och Ryssland tar in Dario Cologna (bäst i världen och Olympisk mästare samt fd världcupvinnare) resp Alexander Legkov på andra sträckan det var en vinnade taktik för dagen.. dom kom loss och sen blev det en tvekamp lagen emellan där Schweiz gick ifrån i slutet av 3:e sträckan med Remo Fischer. Sen trodde nog många att Rysslands slutman lördagssegraren Maxim Maxim Vylegzhanin, skulle jag ikapp Curdin Perl men så blev icke fallet ryssen tröttnade.

Schweiz tog chansen helt enkelt när andra lag fallerade och ska inte be om ursäkt allt klaffade och dom har vart på gång under de senaste åren. Att de andra åkarna inte gått bra spelade ingen roll i söndags och ligger man i segerläge höjer man sig. När ett lag som har en stjärna höjer sig det har vi sett i Sverige många gånger speciellt under Gundeepoken och nu ser vid det samma hos Schweiz. En rolig seger och bra för skidsportens breddning.

Jag vill här göra jämförelsen med orientering där man idag kan sägas vara rätt dominanta på det mesta främst genom Simone Niggli men även genom herrar som Mattias Merz och Daniel Hubbman, här började allt med stafetter där man vann VM på herrsidan 3 ggr i rad på 90-talet (91,93 och 95) med namn som Urs Flühman (VM 3:a 1987) och Tomas Bührer. Den sedermera blev världsmästare på klassisk distans i just Schweiz 2003 efter en lång karriär. Detta i en sport som tradionellt anses vara en ren nordisk uppgörelse.

Nu kommer man genom medveten satsning även inom längdåkning. Sen ska sägas att man behärskar hög höjd och föret igår men Dario Cologna behärskar allt från fristil till klassiskt, korta lopp som sprint och långa lopp som i lördags. Gemensam eller indviduell start spelar ingen roll. Han är idag bäst i världen tillsammans med Petter Northaug på herrsidan. Det trodde nog ingen för 20 år sedan då längdåkning var en uppgörelse för nordiska nationer samt för ryssar (Sovjetunionen).

Viktigaste pussebiten på plats för Andy Schleck!

Bröderna Schlecks nya gäng från Luxemburg utan namn har nu fått den viktigaste pusselbiten på plats förutom Fränk och Andy själva förstås, nämligen Fabian Cancellara. Enligt cyclingnews.com har han nu helt som väntat skrivit på. Han kommer utan tvekan att bli den viktigaste hjälpryttaren i jakten på seger i Tour de France för Andy Schleck. Hjälpryttare de luxe är bara förnamnet på Spartacus.

En ny favoritspelare föddes!

Besökte ikväll Göranssons Arena för att se mitt SAIK mot Bollnäs. Ett blekt Bollnäs hade inte mycket att sätta emot och segern blev komfortabla 8-2. Bollnäs hade långt i från den form som de hade under slutet av fjolåret då man ju tog sig ända till final.

Jag har i min dagar fått uppleva många duktiga bandyspelare som t.ex Bengt "Pinnen" Ramström, Ola och Hasse Johansson, Per Fosshaug, Magnus Muhrén men aldrig Mischa Svechnikov men det fick jag göra ikväll. Han ägde planen och bjöd på det mesta av det bästa och han motsvarade helt klart sitt rykte. Svårt att säga vem den bäste är som jag sett men han är definitivt med i den kampen.

I år är han iförd SAIK tröjan och hans 5-2 mål var en sällan skådad delikatess av världsklass. Det är sånt som får en bandyälskares hjärta att smälta och helt klart är att jag nu fått en ny favoritlirare vid namn Mischa Svechnikov. Han bär tröja 66 och kommer om fler av Saiks stjärnor får fart på skridskorna att det kan bära långt för de svartvita stålmännen denna säsong.

Succé i Gällivare!

Succé är ordet som gäller för att beskriva den gångna helgens världcuptävlingar i Gällivare för de svenska längdåkarna. Seger för Marcus Hellner och tredje plats för Daniel Richardsson är över förväntningarna särskilt Richardsson som verkligen utvecklat den fria tekniken. Kommande helg i Finland blir han att räkna med ännu då det blir klassisk stil. Hellner är i toppslag och är nu ännu bättre än ifjol. Ska bli intressant att se om han höjer sig klassisk åkning även denna säsong.

Charlotte Kalla levererade som vanligt men kunde inget göra åt Marit Björgen i lördags och inte heller i söndagens stafett. Men hon är där hon bör vara tycker jag. Insatsen i stafetterna var topp mer än seger av herrarna är svårt att begära och så även en andra plats av damerna.

På minussidan finns det några herrar som jag förväntar mig mer av Johan Olsson har lite kvar och Anders Södergren mycket kvar vad gäller form. Men säsongen har precis börjat.

Bruksvallarna gav besked från Kalla och Hellner!

Det blev helt väntade trupper till tävlingarna i Gällivare där Världcupen längdåkning drar igång till helgen, som jag ser det dvs dom som är i bäst form får köra helt enkelt. Både Charlotte Kalla och Marcus Hellner som tog varsin utklassningsseger vid den tradiotionsenliga svenska premiären i Bruksvallarna, verkar vara i mycket gott slag. Dessa två kommer att köra bra på lördag det kan man räkna med. Törs inte säga att det blir segrar, då det är svårt att veta vart den utländska konkurrensen står i dagsläget. Hoppas går ju däremot alltid.

Klart är att Petter Northug inte ser så stark ut i dagsläget och blev ju sjuk under helgen som gick. Däremot var Marit Björgen urstark i det sista av lopppen som kördes i Beitostölen. Ska det bli svenska framgångar är det Kalla och Hellner som vi får räkna med de andra svenska åkarna är inte riktigt framme där i dagsläget va det verkar ännu så länge och det särskilt på damsidan.

Stiltje på fronten.. nja...!

Cykelsäsongen 2010 är till ända och det var som vanligt en säsong att minnas men snart är det dax igen i januari kör säsongen 2011 igång igen med Tour down Under i Australien som första stora tävling. Ett tips där är André Greipel den tävlingen gillar tysken. Han har varit dominant i den tävlingen de senaste åren. En som gör sin sista internationella start i Tour down under är enligt egen utsago Lance Armstrong och en gissning är väl att Tour of California blir den definitiva slutpunkten för Lance som tävlingscyklist. Sen blir det att ta hand om det egna stallet Radioshack får jag hoppas. För cykelsporten behöver profilen Armstrong oavsett vad man kan tycka om amerikanen i övrigt.

Fabian Cancellara verkar gå mot kontrakt med Luxemburgs nya storlag utan namn ännu så länge och säger sig nu vilja satsa på Ardennerklassikerna och Giro Di Lombardia på endagsfronten. Han säger sig vilja vinna alla de 5 monumenten innan karriären är över och Milan-San Remo, Paris-Roubaix och Ronde Van Vlaanderen är ju redan avklarade.

Så då återstår ju Liege-Bastogne-Liége och ovan nämnda Giro Di Lombardia. Han räknar med ett lite annat upplägg och behöver lätta lite på matchvikten några kilo. Men jag tror inte att det är omöjligt för Spartacus. Minns att han vann stenhårda Schweiz Runt och att han var bra med i Mendrisio på den stenhårda banan under 2009. Han kommer som uppladdning till Ardennerveckan att köra Baskien Runt vilket många av favoriterna brukar välja att göra.

En annan klassikercyklist Phillipe Gilbert väljer inför våren ett nytt fokus och vill vara som allra bäst på Ronde van Vlaanderen, där han vart 3:a två år i rad men utan att finnas med i det avgörande ögonblicken. Han har defintivt chansen men måste plocka fram all den kyla han skaffat sig under senare år och värdera attackerna rätt då kan han vinna. Attackerar man på fel ställe och för tidigt och därmed går sig slut så är dagen över det har många favoriter fått erfara. Gilbert väljer till nästa år att köra Tirreno-Adriatico som uppladdning istället för Paris-Nice vilket han annars brukat göra i mars månad.

Från svensk horisont är det intressant att Tomas Löfkvist säger sig vilja satsa på girot som kapten om bara Team Sky säger ja till detta. Omöjligt är det inte då Bradley Wiggins inte vill köra i år utan satsar på att träna till touren istället. Tror girot kan passa Tomas och ge honom ytterliggare ett lyft i karriären. Apropå touren behöver jag väl inte ta upp vad Andy Schleck satsar på till säsongen 2011.

Tränigen är i alla fall igång på många håll och kanter en som tar det lite lugnt är tydligen Filippo Pozzato som hade en bit över 100 dagar i sadeln förra året och säger sig vara tröttkörd. Säsongen gav bara 2 segrar varav en kom på lagtempo det är för lite för en sådan klasscyklist och han behöver nog refokusera såväl träning som taktik. Han går ofta bara in för att markera någon av de andra favoriterna istället för att attackera själv vilket han är en mästare på. Personligen hoppas jag att se Pozzato bättre till nästa år för han har kapaciteten att vara högst upp i de stora sammanhangen.

En annan italienare som haft en tung säsong var ju Damiano Cunego och till nästa år ligger allt fokus på klassikerna i Ardennerna istället för på girot och touren drömmen att vinna en stor tour igen har han nu gett upp. Det gör han rätt i.

Årets bästa lista från cykelvärlden!

Jag tänkte här kortfattat summera intrycken från årets säsong i form en bästa lista.

Årets nordbo: Utan tvekan Thor Hushovd Verdensmesteren det behöver man ju inte säga så mycket om

Årets gubben i lådan: Oscar Freire, för helt plötsligt är han bara där i rätt position i det stora loppen och smyger sig fram för att krossa konkurrenterna i spurten. Tog ju hem både Milan-San Remo och Paris-Tours. Särskilt spurten i Paris-Tours var helt sagolikt mästerlig.

Årets klungspurtare: Ja som vanligt höll jag på att säga Mark Cavendish efter en tung vår kom han i form till Touren och vann bla på Champs Elysée.

Årets utklassning: Ja det stod ju Fabian Cancellera för två gånger om på såväl Ronde van Vlaanderen som Paris-Roubaix. Så kör bara en mästare.

Årets fåningaste snackis: Ja det var ju Cancelleras s.k. motor ha ha

Årets snackis: Doping... :( känns ju inte så kul att ännu inte veta om touren vanns ärligt

Årets höstcyklist: Phillipe Gilbert åter igen, kanske inte lika bra som ifjol sett till antalet segrar under slutperioden men i Giro di Lombardia mosade han konkurrenterna på ett sätt som var väl i klass med Cancellera i Flanedern och Roubaix. I dag är Gilbert världens bäste endagscyklist och arvtagaren till Paolo Bettini.

Årets svenska insats: Trots allt Emma Johanssons brons i Geelong på linjeloppet

Årets vackraste tävling: Ja som vanligt Ronde van Vlaanderen den vackraste av cykeltävlingar helt enkelt Vlaanderens Moiste

Årets med värdige cyklist: Cadel Evans som visade upp världsmästartröjan under året med värdighet och bland annat bröt sig fram till seger uppför Muur De Huy på Wallonska Pilen och i övrigt bar tröjan med just den värdighet den förtjänar.

Årets genombrott: Peter Sagan ja det är en storcyklist i vardande det visade han flera gånger om och särskilt då under våren inte minst på Paris-Nice.

Årets tour: Här blev det dött lopp mellan alla tourerna faktiskt. Min motivering är att spänningen levde in i de sista i alla av dem och att arrangörerna verkligen fått till bansträckningen där man såg till att variera den på ett utmärkt sätt som passade alla typer av cyklister. Möjligen kan jag tycka att girot lyckades bäst och sen är det ju alltid mest prestigefyllt att lyckas på touren så är det ju. Men spänningen i alla tourerna levde in i det sista och det tycker jag motiverar för dött lopp.

Årets etapp: Många pratar om Pavésträckorna på slutet på etappen till Arenberg på Tour de France. Själv minns jag bäst grusvägssträckorna i Girot på etappen mellan Carrara och Montalcino. där de fina vita grusvägarna s.k strade bianchi blev till lera i regnet och en på förhand stenhård etapp blev brutal. Segrade gjorde Cadel Evans i världsmästartröjan. Den etappen är för mig oförglömlig och kommer alltid att finnas på näthinnan.

Säsongen slut dax att blicka mot nästa år!!

Säsongen 2010 avslutades ju i söndags med ett stenhårt Giro di Lombardia. I går blev det dax att blicka fram emot nästa års Tour de France i och med att bansträckningen då presenterades. Det ser ut som en bra bansträckning med en bra blandning och en stenhård slutvecka i Alperna.

Två gånger ska Col du Galibier passeras och första gången är den målgång och andra gången dagen efter tar man den långa tuffa stigningen på väg mot Alp D'Huez.Det återstår två etapper när detta är genomfört varav en är tempot i Grenoble och etappen till Paris förstså.

I Pyrenéerna veckan innan är det bland annat målgång på Plateau de Beille. Är man inte bäst i bergen kommer det inte att gå att vinna 2011 års tour då det bara blir en individuell tempoetapp. Tyvärr är det lagtempo istället vilket är någonting som jag tycker inte har i tävlingen att göra överhuvudtaget utom möjligen som en kort prolog som det var på girot ifjol. Då får inte resultatet något större utslag i totalen.

Världens bäste endagscyklist Phillipe Gilbert krossade motståndet i Lombardiet Runt!!

Italien måste börja vara ett favoritland för Phillipe Gillbert ifjol vann han Coppa Sabbatini, Giro Del Piemonte och Giro di Lombardia inom 1 1/2 vecka ungefär och hann även med att vinna Paris-Tours i Frankrike under sina makalösa säsongsavslutning 2009. Kom också ihåg att han vann en etapp i girot samma år med en stenhård attack med en kilometer kvar vid 20:e etappen till Anagni. I år under slutdelen har det nästan vart likadant då det blev seger först i Piemonte och nu i Giro di Lombardia och båda dessa tävlingar för andra året i rad.

I Piemonte la han in en sen attack från klungan med c:a kilometern kvar. I Lombardiet valde han att avgöra tidigt nästan på egen hand utför den nya stigningen för året Colma di Sormano där han hämtade in Vincenzo Nibali som för övrigt föll och Gilbert ökade tempot för att helt plötsligt vara solo till slut under ett tag men Michele Scarponi kom loss från de jagande cyklisterna och kunde haka på fram till San Fermo stigningen. Men i slutet på denna avgjorde Gilbert med en fartökning och kunde gå solo mot målet. Loppet var i mina ögon en ren uppvisning av världens bäste endagscyklist som jag tycker att Gilbert varit ända sedan i fjol höst.

Enligt mig är han den endagscyklist som har den största bredden i sin repertoar han var 3:a på Flandern Runt, 4:a på på Liége-Bastogne-Liége, 7:a på La Fleche Wallone, samt segrar i Amstel Gold Race och Giro Di Lombardia under denna säsong. Få cyklister är så bra sett under en hel säsong och han levererar alltid på en hög nivå när det gäller som mest och vinner även passande etapper i de stora etapploppen. Tyvärr ställde han inte upp touren därför att det inte passade hans säsongsupplägg, då han ville vara i slag till höstens tävlingar och inte minst VM och på touren har han inget att hämta i totalen och vinner heller inte i de stora klungspurterna.

För min del har världen fått en ny kung av endagarslopp efter Paolo Bettini om detta råder inget tvivel. Jag tycker att Phillipe Gilberts sätt att åka cykel påminner en hel del om just nämnde Bettini men att denne var något starkare som spurtare och ju vann en och annan stor klungspurt i t.ex. girot.

Holland var för bra!

Inför varje kvalmatch finns förhoppningar på seger visst är det så. Att däremot ha ett absolut krav på seger i gårdagens svåra bortamatch mot Holland är att kräva för mycket. Visst Sverige gjorde misstag men på det hela taget var Holland för bra. Holland är världsklass och världens nästa bästa lag efter Spanien om vi ser till det nyss avklarade VM-slutspelet. Vi är inte bättre än 32:a okej ranking säger inte allt men visst ska det vara klasskillnad och så var det ju.

Resultatet hade kunnat bli annorlunda men inte seger med en bättre svensk insats så stor är skillnaden. Det ska vara skillnad mellan Holland och Sverige och så blev det när matchen var slut. Att på förhand tippa att vi skulle kunna rubba Holland på hemmaplan var att tro för mycket helt enkelt. Men det här svenska laget har potential att komma till EM i alla fall tycker jag men att vi vinner gruppen tror jag defintivt inte.

Oscar Freire visade klassen!!

När Paris-Tours idag genomfördes var det många som tippade Phillipe Gilbert som segrare för tredje året i rad. Själv var jag var nog en av dom som trodde att han skulle om inte vinna så sätta färg på finalen men någon riktig attack kom inte från hans sida. Istället kom klungan ikapp en ensam utbrytare på den långa avenyn som utgör de sista kilometerna av tävlingen. Just på den allra sista kilometern faktiskt var resan mot seger över för stackars Geoffrey Lequatre, men hellre spänna den båge som brast...

Det kom istället att bli en annan klasscyklist som drog den längsta strået i spurten, nämligen Oscar Freire som trollade sig fram till segern via ett taskigt läge där han såg ut att bli instängd. Vilken cykelteknik den mannen besitter och vilken talang. Den 3-faldige VM-segraren kan anses ha haft en skral säsong men vinner man Milano- San Remo och Paris-Tours ja då är man hemma trots allt. Tävlingar över 250 km vinns nästan enbart av cyklister av yppersta klass. Att Oscar Freire är en sådan visste vi sen förr och idag slog han fast detta faktum igen.

VM-guld till Thor Hushovd!!

Det bara trillar in medaljer till Norden under de två sista dagarna på VM efter Emma Johanssons fantastiska brons igår till Sverige var det idag Norges tur och då blev det av högsta valör genom den förre storspurtaren Thor Hushovd som nu äntligen fick till det i ett stort endagarslopp. Den här gången vann han VM-guld och det blev nordens första. Loppet var otroligt offensivt där favoriterna Fillipo Pozatto och Philippe Gilbert låg med i en klunga om c:a 40 man som låg en bit före huvudklungan under flera varv sen cyklisterna kom till varvbanan i Geelong.

Denna grupp blev ju inhämtad, Gilbert stack i nästa sista backen på sista varvet och klarade den andra stigningen på varvet men sen var klungan ikapp när några kilometer återstod. Matti Breschel drog upp spurten men Thor Hushovd var den starkaste men dansken tog andra platsen och förbättrade sitt vm-brons från Varese 2008. Trea blev Allan Davis. Återigen kan nog konstateras att Phillipe Gilbert blev lite för het och kanske han skulle ha spart på sig tidigare när han attackerade även på näst sista varvet.

Hursomhelst ett oerhört bra vm-lopp där klungan till slut inte bestod av många cyklister. Det var 25 man som gjorde upp på slutet. Banan var alltför hård för att de rena spurtarna som Cavendish och Greipel skulle orka med att gå runt hela tävlingen i det ursinniga tempo som framförallt Italien drog upp i klungan. Italien hade ett bra läge när gruppen bildats där Pozzato och storfavoriten belgaren Gilbert fanns med samt Giovanni Visconti och Vincenzo Nibali men ödet ville annorlunda och Italien blev utan medalj. Pozzato var dock nära och blev fyra.

Men guld til Norge genom Hushovd och silver till Breschel och med bronset till Emma igår så blev det en lyckad nordisk färd till Australien med medalj av alla valörer. Hurra hurra!!

Ser framemot VM på landsväg.

Just nu börjar tankarna formera sig kring VMs linjelopp tyvärr får man ju inte se loppet direkt i år men jag är säker på att ett bra sammandrag levereras på söndag morgon från Eurosport med Adamson och Vacchi.

I mina ögon känns Philippe Gilbert som den stora favoriten, det känns som att banprofilen passar bättre för en attackcyklist av hans kaliber än för spurtarna. En annan favorit är ju Filippo Pozzato men många tycker att Italiens lag inte är det bästa men det kommer säkert att vara bra nog att placera Pozatto i en bra position. Sen kan det ju alltid bli klungspurt trots allt och då törs jag inte tippa utgången. Men är Oscar Freire med i finalen hur den än gestaltar sig så räkna aldrig bort honom.

Ur svensk synvinkel blir inte herrlinjeloppet något att tala om utan vi får rikta oss på tempot med Gustav Larsson där han återigen är medaljkandidat samt på damernas linjelopp där ju Emma Johansson är det samma. Hursomhelst nu börjar kampen om de regnbågsfärgade tröjorna och det ser jag fram emot.

Vincenzo Nibali var bäst i konsten att lida på Vuelta España!!

Två saker avgjorde Vuelta Espana till Vincenzo Nibablis fördel nämligen tempoetappen samt den sista bergsetappen uppför den stenhårda slutstigningen till Bola del Mundo där han såg ut att kunna förlora slutsegern till den stenhård körande Ezquiel Mosquera, men där han vann kampen mot sig själv. Nibali visade här förmågan att verkligen kunna lida för totalsegern och kom i kapp Mosquera strax före mållinjen uppför den grymma stigningen som var särskilt brant under de sista 5 kilometrarna med partier på kring 20 %.

Kampen mot klockan är också förmåga att lida men han led ännu värre uppför Bola del Mundo och förlorade bara skillnaden i bonussekunder mellan att vara etta eller tvåa på etappen i kampen om den röda tröjan. För övrigt var Mosquera väl värd en etappseger efter många år med fina total och etappresultat i tävlingen. Nu vann han den i mina ögon mest prestigefyllda etappen på årets Vuelta och slutade tvåa i tävlingen totalt. Ett resultat som 35-åringen ska vara väldigt nöjd med. Nästa år får vi se honom i Vancansoleilstallet och då får de nog köra Tour de France skulle jag tro. Tror inte riktigt på honom i totalen men han blir farlig på bergsetapperna i sådana fall.

Tourerna har i år har varit tätare och mer dramatiska än på många år och sällan har det väl skiljt så lite mellan ett och tvåan i respektive tävling under samma år. Cykelåkningen har vart fantastisk och så även i Vueltan med en hel del fina etapper. Där alla typer av cyklister gynnats från rena bergsgetter som Mosquera till spurtare som Tyler Farrar men även attackcyklister som Phillipe Gilbert.

Om segraren Vincenzo Nibali kan vi nu säga att genombrottet i världseliten är definitivt, han går mot den lysande framtid som alla experter förutspått. Redan som förstaårsproffs vann han ju den fina endagstävlingen GP Ouest Ploauy och har nu blivit en fullfjädrad etapploppscyklist över 3 veckor. Det visar 3:e platsen på Girot och nu framförallt segern på Vueltan. Han är Italiens hopp för framtiden i dessa tävlingar och blir deras utmanare mot Alberto Contador och Andy Schleck.

Phillipe Gilbert visade klassen!

I supervackra Toledo igår på Vuelta Espana blev finalen sprackande med fina attacker och den starkaste i målstiningen uppför var världens bäste endagscyklist för närvarande wallonen Phillipe Gilbert. Tycker mer och mer att han känns som den givne arvtagaren till Paolo Bettini och liksom denne var för några år sedan så är han den store favoriten till VM-titeln som ju sätts på spel i Mellbourne senare här i höst. Räkna även med Gilbert i Paris-Tours och Giro d'Lombardia.

För det här är en kille som behärskar tävlingar över 250 km. Han har utvecklats undan för undan och det definitiva genombrottet i världstoppen kom genom segern i Paris-Tours 2008. Han har nu lärt sig att värdera sina attacker på rätt sätt samt att lita på att han kan avgöra närmare mål med en fin spurt i mindre grupper speciellt när det går uppför i målgångarna. Som sagt Gilbert är en av de främta i kampen om den regnbågsfärgade världmästärtröjan.

Härliga etapper på vueltan!

Det ser ut som att Phillipe Gilbert i år eftertraktar den den regnbågsfärgade världsmästartröjan. I måndags var han omutbar i slutstigningen mot mål och var minst lika bra som när han seglade i från mot seger i våras uppför Cauberg i Amstel Gold Race. Tisdagsetappen bjöd även den på fin fin och en ännu brantare avslutning där vann dock inte belgaren utan spanjoren från Euskatel Igor Anton. Det var en av de absolut brantaste målgångar jag sett med partier med lutning på bra mycket mer än 20 %.

Sen har spurtarna fått visa sitt genom Tyler Farrar i onsdags, som slog Cavendish som fick stryk precis som i söndags för övrigt. På torsdagen vart det dags för den alltid lika säkre norrmannen Thor Hushovd som trots en hård stigning strax före mål klarade att gå med över krönet för att så småningom komma rätt i spurten. Starkt återigen av norrmannen förstås. På söndag börjar tävlingen om den för i år röda ledartröjan på allvar. Den innehas för närvarande av Gilbert men så kommer det inte att vara efter söndagen.

Fullt av intressanta tävlingar!

Mitt i augusti månad är det full fart i cykelsporten runt om i Europa. Det tävlas flitigt och många intressanta lopp avgörs. Vattenfall Cyclassics i Hamburg har blivit lite av ett spurtarnas eldorado och för andra året i rad vann Tyler Farrar. Eurosport brukar ju visa slutvarven där den fina stigningen Wasserberg ingår, en riktig brutal stigning där attackcyklisterna brukar försöka avgöra.

Så blev fallet också i år med stenhårda attacker av såväl Phlippe Gilbert som Fillipo Pozatto. Dessa fick med sig årets genombrottsman Peter Sagan men utrymmet blev för litet för att hålla de 15 km som återstår från sista passeringen in till mål. Skulle behövts ungefär 10 man som jobbar i en sån utbrytning för att undvika spurt. Så gick det till när Johan Museeuw vann 2002 för övrigt hans sista seger i dåvarande världscupen. Så seger igen då för Tyler Farrar efter ett jobbigt Tour de France där han skadade handleden i en vurpa.

I Holland har Eneco Tour börjat och ska sedan in i Belgien också där vi får se tre riktigt fina etapper där kända stigningar från Ronde van Vlaanderen, Amstel Gold Race och La Fleche Wallone kommer att användas. Smaka på namn som Oude Kwaremont, Mur de Huy och Cauberg så förstår ni att det inte blir en dussincyklist som vinner denna tävling totalt. Självfallet finns det även etapper som är upplagda för spurtarna och idag vann Robbie McEwen igen kul att den legendariske spurtaren kan ännu.

I Italien avgörs för närvarande en mängd hårda endagarstävlingar i går avgjordes Tre Valle Varesine och idag Copa Agostini med segrar för Francesco Gavazzi från Lampre idag samt igår irländaren i Garmin Transitions Daniel Martin som verkar ha bevarat formen efter segern i Polen Runt. Dessa och morgondagens Coppa Bernocchi som också går i Lombardiet med tuffa stigningar utgör viktiga tävlingar i Italiens VM förberedelser

Rapporterna förtäljer att den nye förbundskaptenen ex-världsmästaren Paolo Bettini inte var nöjd med italienarnas insats i gårdagens tävling. Han är särskilt bekymrad för Damiano Cunego som han tycker går för halvmaskin för närvarande. Han behövs i Australien med full form anser Bettini. Som han ser det har han ingen klar lagkapten för närvarande. I dag skulle jag satsa på Fillipo Pozatto som kapten, han såg fin ut i Hamburg i söndags när han lätt hängde med en annan favorit inför VM den alltid lika fine Phillipe Gilbert uppför Wasserberg och det kräver sin man. Men årets säsong har å andra sidan vart skral för italiens stjärnor som helhet med få stora segrar förutom Basso i girot men han lär knappast vara aktuell som VM-kapten. Då behövs en stenhård bana och Basso är definitivt också mer av en specialist på etapplopp.

På söndag avgörs också den i mina ögon fina tävlingen GP Plouay Ouest i Bretagne. Lite bortglömd är denna fina tävling tycker jag som för övrigt avgörs på VM-banan från 2000. Från svensk horisont tycker jag det är kul att Thomas Löfkvist får chansen som kapten i Vueltan. Den är han väl värd. Hoppas formen kan vara minst lika bra som under touren.

En spännande tour!

Så där ja äntligen i skrivartagen på den här bloggen igen. Har inte uppdaterat på länge och inte följt årets tour på det sätt som är optimalt dvs varje varje dag. Missade t.ex. tack vare semester utan Eurosport de fina alpetapperna. Såg dock den fenomenala etappen uppför Tourmaletstigningen stenhård körning av de två bästa Alberto Contador och Andy Schleck det var fantastiskt att skåda vilken körning där ingen gav sig trots stenhårda försök från båda cyklisterna. Synd att Schleck fick mekaniska problem under 15:e etappen till Bagneres-de-Luchon där han tappade den tid som till slut skiljde i mål men sånt är spekulationer. Men kul ändå att touren blev så jämn.

Kul också att se att Denis Menchov nådde pallen till slut det blev en hård kamp mot Samuel Sanchez som gjorde en bra tour där han var tvåa på en av bergsetapperna. En som var sämre än väntat för många var Lance Armstrong trodde personligen att han var på gång efter Tour de Suisse men så var inte fallet utan den här gången grinade oturen i ögonen särskilt på den spektakulära pavéetappen till Arenberg där han punkterade och på första bergsetappen där han gick omkull. Men formen var nog inte heller vart den skulle tror att han inte fick så många tävlingar som han behövde då han vart omkull under säsongen samt haft sjukdom.

Grattis också till vår ende svensk Tomas Löfkvist som blev finfin 17:e man totalt vilket är ett klart fall framåt. Snart är han topp 10 om det fortsätter så här. Sen har jag inte ord för att beskriva hur överlägsen Mark Cavendish är i spurterna och han har ju verkligen fått känna motvind inför touren med en besvärlig vår. Men när det gällde var han som bäst. Hade inte jämnheten för att ta den gröna poängtröjan som gick till Alessandro Petacchi men när han kom rätt som t.ex. på Champs Elyssée krossade han konkurrenterna.

Guld till Helena igen!

VM-guld ifjol och nyligen svensk sprintmästarinna, ja sprint verkar vara Helena Janssons orieneringsmelodi. I dag blev det guld igen när EM började i Bulgarien med en klurig sprint vid Svarta havet där målgången var på en sandstrand.:) Grattis Helena och grattis Emil som den här gången efter fyra raka em-guld fick nöja sig med brons. Men han fick ett bra kvitto om han är på gång inför VM i Trondheim senare i år.

Överaskningarnas giro och svensk seger till slut!

Nu kan girot summeras och det blev överaskningarnas tävling där ledningen skiftade mellan ett stort antal cyklister. Många tuffa ingredienser präglade årets tävling alltifrån kantvinds körning längs Hollands kust via grusvägskörningen i Toscana till de hårda bergen i Dolomiterna där legendariska stigningar som Monte Zoncolan och Moltirolo till slut var det som helt enligt plan till slut i alla fall avgjorde totaltävlingen.

I år var det Ivan Basso som behärskade bergen bäst med mycket hjälp av vapendragaren Vincenzo Nibali och ett i övrigt perfekt arbetande lag från Liquigas. Dom ägde tävlingen när det hårdnade till i slutveckan helt enkelt. Trodde själv mycket på Cadel Evans men dom tuffaste stigningarna var för tuffa den här gången för den australiske kämpen som till slut i alla fall tog hem poängtävlingen och visade härlig moral enda in till slutet. Han viker aldrig ner sig och bär världsmästartröjan med värdighet. Årets överaskning var annars helt klart segraren i ungdomstävlingen Richie Porte för övrigt landsman till Cadel Evans, han känns som en framtidsman. Australien fick också bergströjan genom Matthew Lloyd. Helt klart är Australien att numera anses som en stormakt i cykelsporten som är på frammarsch dessutom.

En liten nation i sammanhanget är Sverige men vi hade världsstjärna med och det var Gustav Larsson som idag vann den sista tempoetappen i Verona. Mycket starkt gjort att plocka fram moralen trots ett i övrigt slitsamt giro för smålänningen. Grattis Gustav det här var din största seger och jag lyfter på cykelkepsen.

Chris Anker Sörensen starkast i Terminillo!

Härligt med nordisk seger i girot uppför Terminillo-stigningen genom dansken Chris Anker Sörensen från Saxobank. Återigen visade den 25-årige sin kapacitet uppför och kom påpassligt med i dagens långa utbrytning. Kul att se att det höll hela vägen för dansken. Synd att inte dansken varit i bra form under våren för det hade vart skoj att se vad han kunnat göra i totalen i Girot när han inte behöver vara hjälpryttare åt bröderna Schleck. Den rollen kommer han med säkerhet att få ta till sommaren på touren och han brukar göra det utmärkt. Men i dag var dagen hans och bland de som kör för totalen hände inte särskilt mycket mer än att de bevakade varandra.

Evans dominerade när det tuffade til i girot !

Girot har nu gått i en vecka och på dagens lite överraskande hårda etapp, som i slutet bestod av långa sträckor med grusväg som i regnet blev svårkörda var det världsmästaren Cadel Evans som blev vinnare av etappen och som visade sig vara den starkaste av de stora favoriterna. I dag visade Evans sin klass och fick ett kvitto på att formen sitter där den ska plus han skapade ett mentalt övertag på sina konkurrenter för totalsegern.

Oturen grinade dessutom i ansiktet på Vincenzo Nibali som ledde totalt och hans lagkamrat i Liqiugas Ivan Basso som kraschade i det våta väglaget strax före att tätgruppen nådde de hårda grussträckorna och därmed blev de ohjälpligt efter.

Dock blev inte tidsförlusten kanske inte helt ointaglig då de tappade c:a 2 min på nu ledande i totalen Alexander Vinokourov jämfört med Carlos Sastre som kom att bli 5 min efter. Därmed är alla segerchanser borta för spanjoren. I morgon drar girot vidare med den första målgången uppför Monte Terminillo. Mycket talar som jag ser det för Cadel Evans som segrare även då och kanske då åter i rosa ledartröja.

Totalt sett tycker jag att dagens etapp blev mycket överraskande intressant och gav ett klart utslag där mycket pekar på att slutsegraren kommer att heta Cadel Evans då han helt klart var den starkaste. Han blir mycket svårslagen framöver i bergen.

Äntligen dags för girot!

Så är det äntligen dags för de stora etapploppen över tre veckor och först ut för året är som sedan mitten på 90-talet Giro D'Italia eller girot som vi säger här i Sverige. Kring 3000 km ska avverkas över 3 veckor där bergen i Alperna och Dolomiterna den sista veckan kommer att bli avgörande. Vi talar då om legendariska stigningar som Passo Gavia, Monte Zoncolan och Passo di Motirolo, stigningar som gett cykelsporten dess legender.

I år ser jag en mycket intressant start av den i form varande världsmästaren Cadel Evans och i mina ögon är han storfavorit och dessutom en önskesegrare. Han har liksom förtjänat att vinna ett stort etapplopp efter alla pallplatser genom åren. I morgon börjar festen i Amsterdam för tre etapper i Holland. Nästa helg börjar tävlingen på allvar med hårda stigningar i Appeninerna och då börjar man skönja vilka som kommer att ha med slutstriden att göra. Låt festen börja!!

Evans tajmade bäst uppför Mur de Huy!!

Ja mycket handlar om tajming för att ta hem La Fleche Wallone dvs att få till avslutningen rätt och att inte ödsla energi för tidigt och det på bara en sträcka av mindre än 1 km. Minsta felbedömning i tväbranta Mur de Huy kan göra att segern kan gå även bäste ur händerna. I går var det Cadel Evans iförd världsmästar tröjan som bemästrade den brutala målstigningen uppför allra bäst och passerade en starkt körande Alberto Contador som möjligen gick för tidigt som också fick se sig passerad av Joaquin Rodriguez som slutade tvåa med Contador på tredje plats.

Cadel Evans vann en klassiker iförd världmästartröjan vilket inte skett sen Tom Boonen vann Ronde van Vlaanderen 2006. Evans ser bra ut och räkna honom i Liége-Bastogne-Liége på söndag också. Men då kommer vinnaren från i söndags Phillipe Gilbert tillbaka till terräng som passar honom bättre. Mycket starkt för övrigt av belgaren att finnas med i täten uppför Mur de Huy igår då han slutade på 7:e plats i en målstigning som inte passar honom alls. På söndag kan det var dags för seger igen om belgaren håller sig lika kall som i söndags.

Räddaren i nöden!

Ja det var ju en sådan som OmegaPharma-Lotto stallet behövde inför söndagens Amstel Gold Race då laget inte vunnit en enda av det hundratals tävlingar som redan avverkats på årets säsong. Räddaren blev inte oväntat Phillipe Gilbert och han var oslagbar sista 500 m i Cauberg och var dessutom med framme i täten hela tiden under de två sista milen och ett tag t.o.m. i sololedning. Den avgörande attacken var mäktig att skåda. När han vinner så gör han det i de stora sammanhangen och den senaste segern kom ju som bekant i Giro D'Lombardia och nu alltså Amstel Gold Race för den karimatiske wallonen Gilbert med attacken som vapen. I övrigt höll tävlingen som vanligt högsta klass med finfin körning under den tid som jag tv-sändningen pågick. På onsdag går tävlingarna i Ardennerveckan vidare med La Fleche Wallone med den stenhårda stigningen uppför Mur de Huy som avslutning. Det blir mumma!!

Kungen av pavé tog dubbeln.

Ja det är så vi nu kan titulera Fabian Cancellera när han för tredje helgen i rad segradE på kullerstenarna. Först i E3-priijs Vlaanderen sen i Ronde Van Vlaanderen och till sist i Paris-Roubaix. När kullerstensklassikerna nu avklarats så är Cancellera den överlägset bäste, sättet som han vann Paris-Roubaix på bara förstärker detta faktum. Han avgjorde i ett överaskande ögonblick mitt på släta vägen mellan två pavésektioner och gav allt när de andra favoriterna inkl. Boonen inte var med på noterna. Då återstod 50 km. Så gör bara en mästare. Därmed blev han en av en handfull cyklister i historien som vunnit Flandern Runt och Paris-Roubaix samma år. Jag lyfter på cykelkepsen.

Klassikerna går vidare, dags för L'enfer du Nord.

Man hinner knappt vila sig till ro så kommer det 3:e monumentet inom några veckor bland cykelsportens klassiska endagarstävlingar nämligen Paris-Roubaix. Förra veckan vart en överlägsen seger och taktisk triumf för Saxobank och inte minst Fabian Cancellera i Ronde van Vlaander. Avgörandet dels i Molenberg där bara självaste Tom Boonen överlevde att följa med och sen det slutliga avgörandet på legendariska Kappelmuur där Boonen mosades sönder av Cancelleras mäktiga sittande attack. Redan i de första stigningarna visade Saxobank att man ägde tävlingen och satte taktpinnen inte minst genom forceringarna av dansken Matti Breschel som såg oerhört stark ut och var först upp för bla. fruktade Koppenberg. Sen hade dansken otur med att få fel cykel vilket var en oerhörd blunder av servicemännen i deras följebil och dagen var slut. Kanske kommer revanschen i Paris-Roubaix.

Men storfavorit blir Boonen och Cancellera och återigen får vi se en taktisk duell mellan dessa två och deras resp. lag Saxobank och Quickstep. Boonen kommer att behöva bättre hjälp denna gång genom framförallt Stijn Devolder med att ta ner Saxobanks forceringar. MDevolder känns dock inte lika stark som under 2008 och 2009 men kanske formen nu infunnit sig. En som definitivt är ute efter revansch är nog Juan Antonio Flecha som inte mäktade med Cancelleras forcering i Molenberg förra söndan. Spanjoren hade nog räknat med att kriga längre om segern än vad det blev på Flandern Runt.

Som vanligt blir Paris-Roubaix mäktigt att skåda med sina kring 50 kms kullerstensåkning och på dålig sådan sprida över en stor mängd avsnitt av varierande längd. Tävlingen är en "skakande" upplevelse och full av dramatik. Blir vädret dessutom dåligt så blir tävlingen ännu hårdare och pavéavsnitten till synes nästan omöjliga att passera för oss vanliga dödliga. Här vinner bara en riktig hårding precis som i Flandern och det är den egna styrkan som avgör och inget annat. Att se Paris-Roubaix är därmed stor idrott i mina ögon.

Nu återstår bara juvelen i kronan! Vlaanderens Moiste

I onsdags i förra veckan inleddes den flamländska cykelveckan ja nu är den ju lite längre än en vecka. Då segrade den danske supertalangen Matti Breschel i Dwaars door Vlaanderen och visade då att han nu behärskar att vinna på vägarna i Flandern med branta backar av pavé och även asfalt och på smala vägar där ofta blåser. I ett endagarslopp var detta hans finaste seger och borde ge självförtroende inför framtiden och kanske redan till på söndag i Ronde van Vlaanderen. Jag har sagt det förut Matti Breschel är ett namn för dom stora klassikerna över 250 km. I söndags var han även med i täten på Gent-Wevelgem men fick problem med cykeln och då kunde Bernhard Eisel ganska lätt ta hem segern sedan tätgruppen ställt av även Oscar Freire i motvinden på vägen hem från sista passagen uppför Kemmelberg där Breschel för övrigt såg mycket stark ut.

En som också visat styrka under veckan är ju Fabian Cancellera som är tillbaka i gammalt gott slag och kan nu göra sig själv rättvisa jmf. med förra vårsäsongen då han kom till de norra klassikerna efter en trasslig period med skador och sjukdomar. Han sparade på krutet på onsdagen och körde för lagkamraten i Saxo Bank Breschel men på lördagen såg han till att vinna E 3 priijs Vlaanderen för första gången i karriären genom att gå loss med Tom Boonen och Juan Antonio Flecha och avgjorde med en finfin attack med kilometern kvar där han ställde av dessa världsåkare och gick solo mot målet.

Bernhard Eisel vann ju som jag redan sagt Gent-Wevelgem som i år innehöll fler backar än vanligt med ny sträckning och det gör att jag tippar att Eisel kommer att kriga för segern även i Ronde van Vlaanderen dock kanske inte högst upp, det vore en liten skräll.

Den störste favoriten är ändå Tom Boonen som avstod etapploppet De Panne tredagars för att träna istället kanske för att hitta nya vägar för att vinna på söndag för tredje gången. Dom senaste åren har Boonen helt enkelt inte funnits med i de avgörande ögonblicken på rätt sätt. Jag är tveksam till om Stijn Devolder i år har rätt form för att vinna igen, då han inte visat mycket hitills för att säga ingenting men han ska absolut inte räknas bort på något sätt.

En annan som inte visat mycket väsen är 2007 års vinnare och 2008 års världsmästare Alesandro Ballan men jag räknar aldrig bort honom han är en vinnare om humöret och formen är den rätta. I sina bästa stunder en av världens tre bästa attackcyklister tillsammans med Filippo Pozatto och Phillipe Gilbert. Dom två sistnämnda är klara segerkandidater då båda vunnit Het Volk eller Het Nieuwsblad vilket ju även Juan Antonio Flecha gjorde i år. De tre sistnämnda kommer att sälja sig mycket dyrt i kampen om segern söndag var så säkra. När det gäller Gilbert så kan han vinna vilken cykeltävling som helst över 250 km och har ju dessutom en tredjeplats från i fjol. Såg ett uttalande från den gamle belgiske proffscyklisten Nico Mattan där han inte trodde banan passade Gilbert och räknade bort honom men där tror jag Mattan har fel.

Ska jag direkt plocka segerkandidater så sätter jag Boonen och Cancellera främst andrahandfavoriter får vara Gilbert, Pozzatto och Flecha. Dessa fem anser jag visat klart bäst form hitills i år och har allihop en mycket hög lägsta kapacitet. De har dessutom presterat allihop mycket bra resultat genom åren i den här typen av tävlingar som avgörs på kullersten och korta branta backar.

Namn som Devolder, Sylvain Chavanel, Thor Hushovd, Alesandro Ballan, Bernhard Eisel och Matti Breschel ser som jag outsiders till slaget om Vlaanderens Moiste eller rätt och slätt Het Ronde. Sen kan det alltid komma överaskningar vilket ju alltid är välkommet. En sådan skulle kunna vara Oscar Freire men kullerstenbackar verkar inte vara hans melodi även om han vunnit i Gent-Wevelgem men då var banan lättare än årets och där höll han inte hela vägen fram heller. Sen så kan ju formen var i dalande efter segern i Milano-San Remo Hur det än blir kommer den starkaste för dagen att vinna. På Flandern Runt finns inte utrymme för något annat. På söndag bänkar jag mig vid Tv:n för att se den vackraste av cykeltävlingar. Må bäste man vinna!

Oscar Freire för tredje gången i Milan-San Remo.

Han har tre vm-guld och tre segrar i den fina semiklassikern Brabanstje Pijl i Belgien och nu även tre segrar i klassikern Milan-San Remo. I går var Oscar Freire helt omutbar dom sista 150 metrarna och vann med två cykellängder före Tom Boonen. Boonen var enligt många mannen att slå och det gjorde Oscar Freire tämligen enkelt.

I går kom seger nummer 70 i en sagolik karriär och att få denna i just Milan-San Remo går ju inte av för hackor. Han genomförde avslutningen helt taktiskt perfekt och han var den starkaste av spurtarna. Körningen uppför Poogio var magnifik i år med härlig körning från Philippe Gilbert och Filippo Pozatto men de fick inte det utrymme som behövdes. Pozatto tog en sista chans med c:a 2 km kvar men de jagande hjälpryttarna i klungan gav allt för att hämta in honom. Varning för dessa två herrar på Flandern Runt och inte minst Tom Boonen förstås.

Nu går klassikersäsongen vidare i Belgien med uppladdningstävlingarna inför Flandern Runt där nyordningen är att Gent-Wevelgem avgörs nästa söndag alltså före Flandern som ett lopp över 250 km. Nytt är också att Scheldeprijs Vlaanderen avgörs mellan Flandern Runt och Paris-Roubaix. Denna nyordning känns intressant och borde innebära ett lyft för framförallt Gent-Wevelgem i och med den förlängda distansen. Ska bli intressant att se hur åkarna väljer att ladda upp inför Ronde Van Vlaanderen. Då ju framförallt E3 Prijs Vlaanderen liknar Flandern Runt mer än vad Gent-Wevelgem gör vilket ska avvägas mot att den tävlingen har högre prestige i mångas ögon.

Många kör ju även också etapploppet De Panne 3-dagars som uppladdning. Här kommer nog åkarna att göra lite olika val beroende på vilka chanser man har i Gent-Wevelgem skulle jag tro. Barbantsje Pijl som traditionellt avgjorts söndagen före Ronde van Vlaanderen har nu flyttats till onsdagen för Amstel Gold Race.

Det börjar dra ihop sig!!

Ja nu är cykelsäsongen i full gång, just nu avslutas Tirreno-Adriatico i Italien och igår avslutades Paris-Nice i Frankrike. Två viktiga etapplopp dels prestigemässigt om slutsegern för vissa samt uppladdning för andra och för en del både och. Slutseger i år i Paris-Nice för Alberto Contador som inte klappade igenom i år som han gjorde ifjol på nästa sista etappen. I år höll han hela vägen men pressades hela vägen av Alejandro Valverd på en fin fin etapp under gårdagen med offensiv cykelåkning. Sensationen i tävlingen var ändå den unge Peter Sagan från Slovakien med sina två etappseger, den killen kommer vi att få se mer resultat av framöver helt klart.

Lika fin cykelåkning fick vi se under söndagen och måndagen på Tirreno-Adriatico. Kul att se Gotland-Löfkvist vakna till under dagens etapp då hitills gjort en svag upplaga av tävlingen trots fin form i Monti Paschi Strade Bianchi härom veckan. Bra att visa framfötterna och gå i den långa utbrytningen även om det inte höll hela vägen. Kul också att se Cadel Evans visa framfötterna i världsmästartröjan. Han blir farlig vad det lider var så säkra på den saken. Segern verkar av allt att döma till Michele Scarponi som ju vann även ifjol om nu inte Stefano Garzelli hittar på något i morgon på den släta slutetappen då det ju bara skiljer 2 sekunder totalt.

På lördag drar det ihop sig till årets första stora riktigt prestigefyllda cykelslag, La Primavera eller Il Classicisma dvs endagsloppet Milan-San Remo. Gillar visserligen klungspurter men nog vore det häftigt att få se någon avgöra med en saftig attack på Il Poogio eller att åtminstone någon gör ett rejält försök som skakar om avgörandet lite. I fjol var det lite tunt med den saken. De som kan avvaktade tyvärr eller kanske inte hade formen för dagen. Hur som helst nu börjar klassikersäsongen härligt härligt.

Nu börjar vägen mot den vackraste av cykeltävlingar!

Såja sitter nu en dag drygt före nyårsafton dvs Omloop Het Volk eller som den numera heter Omloop Het Nieuwsblad. Fast varför byta namn av reklamskäl på en tävling som bitit sig fast bland cykelfansen som rätt och slätt Het Volk.

Hursomhelst dags för den belgiska säsongspremiären och den går över asfalt och inte minst backar av pavé och även flacka pavéavsnitt precis som storebror Ronde van Vlaanderen. Dock något något kortare runt 20 mil. Men en blick i segrarlistan ger vid handen att tävlingen har prestige eller vad sägs om namn som Eddy Merckx, Johan Museeuw, Peter Van Petegem, Philippe Gilbert, Roger DeVlaeminck, Freddy Maertens, Jan Raas så inser vi att det varit betydelsefullt att ha minst 1 seger i karriären just här och då.

Många av backarna kommer vi att se på Flandern Runt t.ex Muur van Gerardsbergen som dock kommer tidigt tävlingen. Ifjol vann Thor Hushovd, en som inte vunnit är Tom Boonen vilket förvånar med tanke på att han vunnit alla andra storlopp i Belgien som kommer framöver. Är det dags för Tornado Tom i år. Själv tror jag mycket på Edvald Boasson Hagen som verkat ruskigt stark i både Oman och Quatar.

Att Belgien passar honom visade ju segern i Gent-Wevelgem ifjol och han är sannerligen inte sämre i år. Känns som att den unge normannen kommer att gå bra under klassikersäsongen och att han skaffat sig ytterliggare kapacitet. Frågan är om den blivit tillräcklig för en seger i dom riktiga stora klassikerna, själv tror jag mycket på honom i just Flandern Runt.

För den som misslyckas på lördag finns möjlighet till revansch redan på söndag i lite mindre prestigefyllda Kuurne-Brussels-Kuurne men även har vi många kända segrare och den tävlingen är inte fy skam och innehåller även den hårda backar av pavé som t.ex fruktade Oude Kwaremont.

Mitt OS är komplett!!

Tackar guldgrabbarna i stafetten för uppvisningen och inser att mitt OS är komplett det behövs egentligen inget mer. 21 års väntan på en seger i en mästerskapsstafett är över och 22-år sedan ett OS-guld. Jag är stum av lycka! Tack Daniel Richardsson, Johan Olsson, Anders Södergren och Marcus Hellner. Nu är vi bäst igen!!

Svensk damskidåkning samlar vidare!

Så har den svenska medaljskörden i damernas längdskidåkning ökat med ytterliggare 1 medalj, idag silver på damernas team-sprint. En mycket bra insats där guldet vara när men Tyskland var bäst. Framförallt var slutsträckans Claudia Nystad starkare på upploppet än vår slutflicka Anna Haag, men en utomordentlig insats förstås av både henne och lagkamraten Charlotte Kalla. Grattis igen!!

En allt annat än utomordentlig insats stod herrarna för där Teodor Peterson inte stod pall och föll och blev dessutom ordenligt frånåkt på sina sträckor. Tror inte det spelat någon roll om man vänt på ordningen och kört Hellner först. Totalt sett är sprintskidåkningen i OS på herrsidan ett praktfiasko där vi i Team-sprint ska vara i final hur enkelt som helst oavsett vem som åker av våra landslagsprinters. Det här som vi upplevde idag det finns inte egentligen på kartan men det uppkommer om man åker dåligt. Sen ska vi ha minst 1 man i sprintfinalen också oavsett. Är man inte i final kan man glömma alla medaljer. Nej nu är det dags att kunna lära sig att rikta formen mot mästerskapen för kapaciteten, finns nu gäller det att plocka fram den i rätt ögonblick.

En svensk skidklassiker och en klassisk backhoppare!

Vilket oerhört lopp det blev på dubbeljakten ikväll svensk tid, med ett scenario som var osannolikt. Att Bauer skulle dra på den klassiska delen och göra det stenhårt var väntat och att Johan Olsson skulle vara med i täten var inte heller oväntat men att den sistnämnde tar kommandot efter skidbytet var helt oväntat. Sen byter loppet scenario totalt där Olsson får en rejäl lucka som bara växer och där Marcus Hellner och Anders Södergren är med i täten på klungan för att bromsa.

Jag började ana ett möjligt guld på något sätt, såg två scenarior som kunde bli möjliga att Olsson tröttnar och Hellner är med till minst en medalj eller att Olsson går solo. Istället blev det ett osannolikt scenario där Sverige tametusan tar guld genom Hellner med en formidabel spurt och brons genom Olsson där storfavoriten Northug var avhängd. Vilket drama och ett av det största ögonblicken i svensk skidhistoria. Grattis Marcus Hellner och Johan Olsson idag fick ni betalt för allt slit. Glöm inte att Södergren blev 10:a och gjorde mycket jobb för att lugna tempot i klungan. Här fanns nyckeln till det svenska guldet. Bronset fixade Olsson av egen kraft och på ett sätt som var bragdartat i sig, trodde han skulle få svårt att ta medalj med tanke på motståndet som fanns med bland de som kom i kapp. För egen del lägger sig lugnet en svensk herre är återigen Olympisk mästare i traditionell skidåkning, det var 22 år sen sist.

I skymundan av detta skrev schweizaren Simon Amman in sig i rekordböckerna genom att bli den förste att ta fyra individuella os-guld i backhoppning. 2002 var han 17 år och tog båda gulden nu är han 25 och gör det igen. Nu är han störst i os-historien i denna klassiska OS-gren och motsvarade allt favoritskap där han utklassade konkurenterna i alla finalomgångarna i de indviduella tävlingarna. Han kom som storfavorit och motsvarade alla förväntningar. Mycket stort i mina ögon.

Något som man inte kan säga om Petter Northug, en bronsmedalj där han blev utklassad i sprint är allt än så länge och idag var hans bästa chans till guld, han blev 11:a t.o.m slagen av Anders Södergren. Northug har inte prickat formen. Det har Marcus Hellner och Johan Olsson gjort och även den gamle tyske tidigare världsupvinnaren som tog silret idag Tobias Angerer som nog gläds åt ett silver efter en rätt medioker säsong jämfört med storåren 2006-2008. Men Guld och brons till Sverige Hurra Hurra!

Anna Haag från klarhet till klarhet till OS-silver!!

Jag blev så rörd och så glad när Anna Haag fick visa för alla vilken klass hon verkligen håller. Från genombrottet för två säsonger sedan har hon gått från klarhet till klarhet. Sakta har hon jobbat upp sig emot den absoluta världseliten i bakvattnet på Charlotte Kalla. I år har hon kommit dit och blev som bekant t.ex. fyra på 10 km fritt i måndags. I dag blev hon silvermedaljör på dubbeljakten, Grattis Anna Haag det här var du väl värd. På tremilen har hon som jag ser det oerhörda chanser till medalj igen.

Kul också att se Marit Björgen tillbaka där hon hör hemma, för med den begåvningen ska det komma stora segrar det kan man inte annat än unna denna goa glada söta norska jänta.

Laddar för sprinten!

Ingen rast ingen ro för i morrn kan idrotthistoria skrivas för aldrig har Gästrikland vunnit ett indviduellt olympiskt guld i Vinter-OS och i morrn har Emil Jönsson chansen och min gut feeling är att han tar den om inte så kommer han att sälja sig dyrt. Nu börjar uppladdningen. Vinner han så är det största ögonblicket för mig i ett OS, för han är ju från Sandviken för där ligger ju Årsunda strax söder därom.

Det är inte sant men jo det är det!! Björn Ferry OS-guldmedaljör :)

När Björn Ferry sköt fullt på 3:e skjutstationen i stående var han plötsligt med i täten på tävlingen och det började kännas som att ett gyllene ögonblick var på gång. Sen höll han nerverna i styr och sköt fyra träff på sista stående trots att han bommade fjärde skottet, mycket starkt.

Spurtvarvet var suveränt genomfört. Det finns få idrottsmän som känts mer värdiga vinnare än Björn Ferry. Ingenting stoppade honom trots skador och sjukdomar under den tidpunkt då vinteridrottare ska träna och vara som allra bäst. I en diskussion kring Bragdguldet så har han genomfört precis det som statuterna föreskriver en riktig bragd!! För den skedde ur svårast möjliga läge. Grattis Björn Ferry nu är din dröm sann!!

OS-guldet - det första i traditionellt på 22 år även då i Kanada

Så härligt så härligt att hon gjorde det. Hon satte målet att ta guld på just 10 km fristil i OS och klarade det. Charlotte Kalla är så grym. Med OS tillbaka i Kanada efter 22 år blev det OS-guld igen i vanlig hederlig traditionell skidåkning. Äntligen!!

Lysande prestationer av Anna Haag och Marcus Hellner idag. Ja böjningen på ordet trött har fått en fjärde form ja naturligtvis Marcus Hellner för han var tröttare än tröttast över mållinjen och missade bronset med blott 1,5 sek. Anna Haag var sin tur 5 sek från bronset i damernas lopp och gjorde sitt bästa lopp i karriären.

Men dagen till Schweiz totalt sett för seger i störtloppet genom Didiér Defago i störtloppet och guld till Dario Cologna på 15 km gör schweizarna till dagens kungar. Kände på mig att Cologna skulle bli farlig då formen varit stigande allt sedan Tour de ski men att han skulle dominera tävlingen totalt på slutrundan trodde jag inte.

Starkt av schweizaren att ta OS-guld efter en relativt allvarlig skada under försäsongsträningen i höstas som gjorde att de första tävlingarna gick mindre bra. Med tanke på segern totalt i såväl världscup som Tour de ski under fjolåret så är att han anse som en klart värdig Os-guldmedaljör. Han är en av de mest kompletta skidåkarna om inte den mest komplette idagsläget, han kan vinna vilken skidtävling som helst oavsett stil och distans inkl. sprint.

Björndalen favorit som försvann!

Ja vädret vid herrskidskyttarnas sprint var inte av denna värld men det var inte på grund av det som alla tiders bäste vinteridrottare försvann ur guldsnacket tidigt i tävlingen. Utan han föll rätt och slätt på skyttet 3 bom i liggande duger inte, inte ens för den suveräne Björndalen. Utan i stället en överaskande fransk seger med tidigt startnummer av Vincent Fay som sköt fullt vilket verkar vara viktigt för att få seger, vilket inte trean i tävlingen Emil Hegle-Svendsen gjorde. Av svenskarna gjorde Björn Ferry en godkänd insats och sköt fullt men hade ingen fart under skidorna som så många andra. Bara att bryta ihop och komma igen för Storumansonen.

Sen under rättvisa förhållanden fick man se en riktig rysare i nordisk kombination där en fransman återigen drog det längsta strået det var en av de värsta och mest rafflande avslutningar jag sett i skidspåret där först japanen gick upp i täten fick lucka sen var amerikanen Jonny Spillane (sicket gangsternamn :) ) i väg med rejäl lucka och guldvittring, men orken tröt alldeles just före det långa upploppet och inne på detta kom världscupledaren Jason Lamy Chappuis och spurtar fram till guldet.

Fransmannen gjort taktiskt ett helt perfekt lopp där han bara var i täten de sista metrarna in mot mål. Fransmannen fick idag inte som normalt till backhoppningen som han brukar då vindarna i gynnade de duktiga backhopparna som hoppade då det hade ogynnsam medvind. Sicken dag och start för Frankrike i OS med 3 medaljer varav 2 guld på två tävlingsdagar. Vive La France så här långt. En spekulation från min sida är att fransmännen lyckats med vallningen (förutom skyttet då förstås för skidskyttarna) och att man behärskar vallning under besvärliga förhållanden från hemmaplan i Alperna där ju blötsnö är vardagsmat. Ska bli intressant att se vad de hittar på i längdtävlingarna särskilt på 15 km fristil där ju Vincent Vittoz är en av favoriterna.

OS-medaljer ska levereras!

Så där ja första tävlingen med medaljchans är avklarad och det blev tyvärr ingen medalj i skidskyttesprint för Sverige. Detta trots att vi i Anna-Carin Olofsson och inte minst Helena Jonsson ställde upp med två av världens bästa skidskyttar på damsidan. Men idag var det något som inte stämde samtidigt som flera åkare var bättre än väntat. Så ser verkligheten ofta ut när vi kommer till ett OS, en som var lika bra som väntat var segraren i normalbacke Simon Amman från Schweiz som faktiskt vann guld redan för 8 år sedan i Salt Lake då som 17-åring. Han höll för favoritrycket i en sport som precis som skidskytte handlar om nerver. Han levererade när det gällde som mest för tredje gången, fast den här gången som klar favorit.

Det är alldeles för lätt att på förhand dela ut medaljer i ett mästerskap till höger och vänster och lätt att glömma att det ska tävlas om det om det. Sist men inte minst ska man ha klart för sig att nästan alla som är i Vancouver ätit, sovit och levt OS på varje träningspass under de senaste åren. Det är dom som våra idrottare ska tävla mot nu och oavsett om man heter Kalla eller inte och kommer från Sverige eller han snöleoparden från Afrika så är det nu det ska leverar as resultat antingen i form av att genomföra tävlingen eller att vinna guld. Ingetdera görs av sig självt utan med hårt arbete och nu i OS på tävlingsbanan mot konkurrenter som jobbat lika hårt med samma mål i sikte.

I väntan på OS!

Stiltje på fronten i längdvärlden i avvaktan på OS. Okej världcup till helgen i Canmore där ju för övrigt OS-längdåkningen avgjordes förra gången tävlingarna avgjordes i Kanada 1988. Då med Calgary som huvudort. Stora framgångar den gången för främst Gunde Svan och stafettlaget men annars en för svenska mått på den tiden lite tveksam insats åtminstone inledningsvis då det var sjukdomar och dålig form i truppen. T.ex var ju både Christer Majbäck och Torgny Mogren drabbade.

Den här gången finns ju ingen Gunde, en sån där självklar vinnare bara han var frisk. Minns att han tog guld i alla mästerskap i karriären indviduellt utom i tyska Oberstdorf 1987 då han var drabbad av virus. Men vi har definitivt guldchanser genom främst sprintlaget tänker då givetvis på Emil Jönsson individuellt och i lag ihop med Marcus Hellner. På damsidan i teamsprint med Charlotte Kalla och stjärnskottet Hanna Falk. Hur Falk håller i OS individuellt är svårt att sia om och man ska inte ställa för höga krav på henne. Kom dock ihåg att ingen av dessa guldchanser är att anse som lika givna som Björn Lind i Pragelato 2006. För då var Lindh lika bra som Hattestad var i fjol. Så dominerade under en säsong på sprint är det bara de två som varit i mina ögon.

På tradionellt har givetvis Charlotte de största guldchansen men det är många om budet och allt måste klaffa. Ännu mer gäller detta för Marcus Hellner som har chansen men jag tror att motståndet är för tufft i form av t.ex Vincent Vittoz, Axel Teichman, Lukas Bauer, Petter Northug mfl. Distanserna vi talar här om är de inledande fristilsträckorna med indviduell start dvs 10 km för damer och 15 km för herrar. På dubbeljakten är Petter Northug så mycket storfavorit att ingen svensk kan slå honom. På damsidan har Charlotte däremot chansen om hon kan finnas bra med efter den klassiska delen.

Stafetten känns osäker för svensk del vad gäller segerchanser men defintivt chans till medalj för både herrar och damer. Bäst chans till damerna känns det som idagsläget. För herrlaget hänger det på Södergren kommer i form.

De avslutande långa distanserna över 30 resp 50 km med gemensam start känns svårtippade men jag ger Daniel Richardsson en viss chans till en bra placering då han visat förr att han orkar distansen i klassisk stil. Gjorde ju ett bra lopp i Trondheim ifjol och var med i täten länge. Slutade väl 8:a eller nåt sånt till slut. På damsidan ger jag bäst chans till Anna Haag och har hon bra form så kan hon till och med ta medalj. Det visade hennes lopp i Rogla då hon ju blev 3:a.

André Greipel = Tour down under

Ja efter fredagens etapp börjar man undra om inte Tour Down Under är lite av André Greipels favorittävling. På 13 körda etapper totalt genom åren har den tyske spurtraketen vunnit 8 etapper. Den sistnämnda kom under gårdagens etapp i tävlingen och han leder totalt genom att han fanns med i huvudklungan uppför torsdagens tunga avslutning.

Som sagt tidigare räkna med Team Columbia i de stora klungspurterna under etapploppen och de mer lättåkta klassikerna i år också. Det har Greipels inledning på säsongen visat om inte annat, för här har Team Columbia definitivt ett alternativ till om inte Mark Cavendish skulle vara i form. Jag glädjer mig åt att Robbie McEwen fanns med i den allra yppersta striden om etappstriden för han behövs som profil och jag hoppas att han kommer att bli allt bättre vad säsongen lider. Sen ska vi naturligtvis hylla världsmästaren Cadel Evans som trots att det är tidigt på säsongen visade klass genom att bli trea på torsdagens etapp där den portugisiske mästaren Manuel Cardoso lite överaskande besegrade självaste Alejandro Valverde. Där visade Evans upp att han bär världsmästartröjan med värdighet. Man kan tippa lite lätt att han därmed blir att räkna i klassiker som t.ex. Liegé-Bastogne-Liegé.

Det lutar åt Team Columbia i år också.

2010 verkar bli samma visa som 2009 i de stora klungspurterna nämligen att det blir seger för Team Columbia-HTC, för handlar det inte om Mark Cavendish så verkar det duga utmärkt med Andre Greipel. Just i Tour Down Under trivs tysken utmärkt och så även på dagens första etapp när han tog klungspurten strax före belgaren Gert Stegmans i år i Team Radioshack. Alltså nära en etappseger för Lance Armstrongs nya gäng.

Just Stegmans är som jag ser det lagets kort i april när vi kommer till Ronde van Vlaanderen och Paris-Roubaix. Stegmans som länge setts som den nye Peter Van Petegem i Flandern, men med den skillnaden att han är en betydligt bättre spurtare än vad denne någonsin var. Betänk att han vunnit på Champs-Elyssees för några år sedan. För övrigt härligt att säsongen är igång om än så sakta.

Flygande Falken och Årsundaexpresen regerar i sprintvärlden!

Återigen kunde inget stoppa vare sig Hanna Falk eller Emil Jönsson. De vann sina respektive sprintfinaler i estländska Otepää fast på lite olika sätt, hon kämpade vilt bakifrån medan Emil kontrollerade från spets men på upploppet var bägge två lika obevekliga. Hanna Falk visade att segern i Düsseldorf inte var någon tillfällighet och att hon nu tillhör den absoluta världseliten i sprintskidåkning. Att spurta ner Petra Majdic i kampen om segern var extraordinärt. Emil å sin sida visade att han är tillbaka på högsta nivå igen för idag fick han ju spurta ner en i form varande Ola Vigen Hattstad som ju dessutom inte deltog i Tour de ski.

Glädjande dessutom med Ida Ingmarsdotter och Björn Linds 4:e resp. 6:e plats. Som jag ser det bör Björn Lind nu vara klar för OS. Det ser onekligen bra ut inför den tävlingen där ju den indviduella sprinten precis som idag går i klassisk stil. Detta gäller såväl på dam- som på herrsidan, då alla svenskar gick vidare från kvalet idag. Jag tycker personligen att alla svenskar körde bra i huvudtävlingen med undantag av Lina Andersson som jag förväntar mig mer av, men det är tydligt att formen idagsläget inte är den där den borde vara.

På tisdag börjar det!

Här i Sverige där vi ju i år fått en vinter som är bättre än på många år åtminstone i mellersta delarna av landet ter sig cykelsäsongen långt borta. Men så är icke fallet om man som flera av de största cykelstallen och stjärnorna befinner sig i Australien. Där startar på tisdag säsongens första Protour tävling, Tour Down Under som tävlingen lite fyndigt heter.

Att ögna i genom startlistan gör att det vattnas i munnen eller vad sägs om Lance Armstrong i den allra första starten för Team Radioshack, Världsmästaren Cadel Evans med sitt nya lag BMC ihop med bla George Hincapie, Stuart O'Grady, Jens Voigt, Luis Leon Sanchez och t.om Alejandro Valverde samt många fler.

Nu lär inga av dessa åkare ha satt justTour Down Under som ett av huvudmålen men det har däremot t.ex Astanas Alan Davies från just Australien och tysken André Greipel i Milram, dessa två tippas av många att slåss om slutsegern. Både totalt och på enskilda etapper så kommer flera av hemmaåkarna att ge järnet och en som nog gärna kniper en etappseger är ju spurtveteranen Robbie McEwen,dels med tanke på hemmaplan och dels med tanke på det tunga fjolåret.

Ende svensk i tävlingen är Jonas Ljungblad i belgiska OmegaPharma Lotto (fd.Silence Lotto) och det ska bli kul att se om Jonas kan få till det på någon enstaka etapp i spurterna. Men som de flesta européer och andra icke-australiensare är han nog mest med i tävlingen för att samla tävlingsmil. Det Ska för övrigt bli intressant att se om göteborgaren även i år kommer att få köra Girot.

Längdsäsongen så här långt ur ett svenskt perspektiv

Säsongen för våra längdåkare har kommit en bra bit på väg och nu står vi inför högsäsongen, där huvudmålet står för dörren nämligen de olympiska spelen i Vancouver i februari. Tycker personligen att Sverige både på dam och herrsidan har sett starka ut med visst försprång för damerna även om det inte såg ut så under Tour de Ski men då deltog ju varken Anna Haag eller Charlott Kalla. Tour de Ski får ju annars på herrsidan anses ha varit en succé med två etappsegrar samt en fjärde plats totalt samt ytterligare en åkare topp 10. Strålande kört alltså av Emil Jönsson, Daniel Richardsson samt Marcus Hellner. Hellner som så när knep en pallplats strax men fick ge sig strax för mållinjen uppför den fruktansvärt branta slutstigningen mot schweizaren Dario Cologna.

Ser vi över hela säsongen hitills ger jag stort plustecken till Charlott Kalla - som vanligt nästan, Hanna Falk -vilken speed hon hade i Düsseldorf i finalen när hon vann, Anna Haag -ja hon blir bara och bättre och snart kan det bli seger, Daniel Richardsson - det började i slovenska Rogla och slutade med etappseger på touren, Marcus Hellner - har aldrig vart bättre, Emil Jönsson - lekte med konkurrenterna när han vann i Prag trots att det bara vara 4:e tävlingen efter skada. Sen har vi fler som gått bra på både sprint och traditionellt. Den som jag saknar är Anders Södergren, måtte karln få slippa mer elände nu för han behövs om det ska bli svensk stafettmedalj igen.