Årets bästa lista från cykelvärlden!

Jag tänkte här kortfattat summera intrycken från årets säsong i form en bästa lista.

Årets nordbo: Utan tvekan Thor Hushovd Verdensmesteren det behöver man ju inte säga så mycket om

Årets gubben i lådan: Oscar Freire, för helt plötsligt är han bara där i rätt position i det stora loppen och smyger sig fram för att krossa konkurrenterna i spurten. Tog ju hem både Milan-San Remo och Paris-Tours. Särskilt spurten i Paris-Tours var helt sagolikt mästerlig.

Årets klungspurtare: Ja som vanligt höll jag på att säga Mark Cavendish efter en tung vår kom han i form till Touren och vann bla på Champs Elysée.

Årets utklassning: Ja det stod ju Fabian Cancellera för två gånger om på såväl Ronde van Vlaanderen som Paris-Roubaix. Så kör bara en mästare.

Årets fåningaste snackis: Ja det var ju Cancelleras s.k. motor ha ha

Årets snackis: Doping... :( känns ju inte så kul att ännu inte veta om touren vanns ärligt

Årets höstcyklist: Phillipe Gilbert åter igen, kanske inte lika bra som ifjol sett till antalet segrar under slutperioden men i Giro di Lombardia mosade han konkurrenterna på ett sätt som var väl i klass med Cancellera i Flanedern och Roubaix. I dag är Gilbert världens bäste endagscyklist och arvtagaren till Paolo Bettini.

Årets svenska insats: Trots allt Emma Johanssons brons i Geelong på linjeloppet

Årets vackraste tävling: Ja som vanligt Ronde van Vlaanderen den vackraste av cykeltävlingar helt enkelt Vlaanderens Moiste

Årets med värdige cyklist: Cadel Evans som visade upp världsmästartröjan under året med värdighet och bland annat bröt sig fram till seger uppför Muur De Huy på Wallonska Pilen och i övrigt bar tröjan med just den värdighet den förtjänar.

Årets genombrott: Peter Sagan ja det är en storcyklist i vardande det visade han flera gånger om och särskilt då under våren inte minst på Paris-Nice.

Årets tour: Här blev det dött lopp mellan alla tourerna faktiskt. Min motivering är att spänningen levde in i de sista i alla av dem och att arrangörerna verkligen fått till bansträckningen där man såg till att variera den på ett utmärkt sätt som passade alla typer av cyklister. Möjligen kan jag tycka att girot lyckades bäst och sen är det ju alltid mest prestigefyllt att lyckas på touren så är det ju. Men spänningen i alla tourerna levde in i det sista och det tycker jag motiverar för dött lopp.

Årets etapp: Många pratar om Pavésträckorna på slutet på etappen till Arenberg på Tour de France. Själv minns jag bäst grusvägssträckorna i Girot på etappen mellan Carrara och Montalcino. där de fina vita grusvägarna s.k strade bianchi blev till lera i regnet och en på förhand stenhård etapp blev brutal. Segrade gjorde Cadel Evans i världsmästartröjan. Den etappen är för mig oförglömlig och kommer alltid att finnas på näthinnan.

Säsongen slut dax att blicka mot nästa år!!

Säsongen 2010 avslutades ju i söndags med ett stenhårt Giro di Lombardia. I går blev det dax att blicka fram emot nästa års Tour de France i och med att bansträckningen då presenterades. Det ser ut som en bra bansträckning med en bra blandning och en stenhård slutvecka i Alperna.

Två gånger ska Col du Galibier passeras och första gången är den målgång och andra gången dagen efter tar man den långa tuffa stigningen på väg mot Alp D'Huez.Det återstår två etapper när detta är genomfört varav en är tempot i Grenoble och etappen till Paris förstså.

I Pyrenéerna veckan innan är det bland annat målgång på Plateau de Beille. Är man inte bäst i bergen kommer det inte att gå att vinna 2011 års tour då det bara blir en individuell tempoetapp. Tyvärr är det lagtempo istället vilket är någonting som jag tycker inte har i tävlingen att göra överhuvudtaget utom möjligen som en kort prolog som det var på girot ifjol. Då får inte resultatet något större utslag i totalen.

Världens bäste endagscyklist Phillipe Gilbert krossade motståndet i Lombardiet Runt!!

Italien måste börja vara ett favoritland för Phillipe Gillbert ifjol vann han Coppa Sabbatini, Giro Del Piemonte och Giro di Lombardia inom 1 1/2 vecka ungefär och hann även med att vinna Paris-Tours i Frankrike under sina makalösa säsongsavslutning 2009. Kom också ihåg att han vann en etapp i girot samma år med en stenhård attack med en kilometer kvar vid 20:e etappen till Anagni. I år under slutdelen har det nästan vart likadant då det blev seger först i Piemonte och nu i Giro di Lombardia och båda dessa tävlingar för andra året i rad.

I Piemonte la han in en sen attack från klungan med c:a kilometern kvar. I Lombardiet valde han att avgöra tidigt nästan på egen hand utför den nya stigningen för året Colma di Sormano där han hämtade in Vincenzo Nibali som för övrigt föll och Gilbert ökade tempot för att helt plötsligt vara solo till slut under ett tag men Michele Scarponi kom loss från de jagande cyklisterna och kunde haka på fram till San Fermo stigningen. Men i slutet på denna avgjorde Gilbert med en fartökning och kunde gå solo mot målet. Loppet var i mina ögon en ren uppvisning av världens bäste endagscyklist som jag tycker att Gilbert varit ända sedan i fjol höst.

Enligt mig är han den endagscyklist som har den största bredden i sin repertoar han var 3:a på Flandern Runt, 4:a på på Liége-Bastogne-Liége, 7:a på La Fleche Wallone, samt segrar i Amstel Gold Race och Giro Di Lombardia under denna säsong. Få cyklister är så bra sett under en hel säsong och han levererar alltid på en hög nivå när det gäller som mest och vinner även passande etapper i de stora etapploppen. Tyvärr ställde han inte upp touren därför att det inte passade hans säsongsupplägg, då han ville vara i slag till höstens tävlingar och inte minst VM och på touren har han inget att hämta i totalen och vinner heller inte i de stora klungspurterna.

För min del har världen fått en ny kung av endagarslopp efter Paolo Bettini om detta råder inget tvivel. Jag tycker att Phillipe Gilberts sätt att åka cykel påminner en hel del om just nämnde Bettini men att denne var något starkare som spurtare och ju vann en och annan stor klungspurt i t.ex. girot.

Holland var för bra!

Inför varje kvalmatch finns förhoppningar på seger visst är det så. Att däremot ha ett absolut krav på seger i gårdagens svåra bortamatch mot Holland är att kräva för mycket. Visst Sverige gjorde misstag men på det hela taget var Holland för bra. Holland är världsklass och världens nästa bästa lag efter Spanien om vi ser till det nyss avklarade VM-slutspelet. Vi är inte bättre än 32:a okej ranking säger inte allt men visst ska det vara klasskillnad och så var det ju.

Resultatet hade kunnat bli annorlunda men inte seger med en bättre svensk insats så stor är skillnaden. Det ska vara skillnad mellan Holland och Sverige och så blev det när matchen var slut. Att på förhand tippa att vi skulle kunna rubba Holland på hemmaplan var att tro för mycket helt enkelt. Men det här svenska laget har potential att komma till EM i alla fall tycker jag men att vi vinner gruppen tror jag defintivt inte.

Oscar Freire visade klassen!!

När Paris-Tours idag genomfördes var det många som tippade Phillipe Gilbert som segrare för tredje året i rad. Själv var jag var nog en av dom som trodde att han skulle om inte vinna så sätta färg på finalen men någon riktig attack kom inte från hans sida. Istället kom klungan ikapp en ensam utbrytare på den långa avenyn som utgör de sista kilometerna av tävlingen. Just på den allra sista kilometern faktiskt var resan mot seger över för stackars Geoffrey Lequatre, men hellre spänna den båge som brast...

Det kom istället att bli en annan klasscyklist som drog den längsta strået i spurten, nämligen Oscar Freire som trollade sig fram till segern via ett taskigt läge där han såg ut att bli instängd. Vilken cykelteknik den mannen besitter och vilken talang. Den 3-faldige VM-segraren kan anses ha haft en skral säsong men vinner man Milano- San Remo och Paris-Tours ja då är man hemma trots allt. Tävlingar över 250 km vinns nästan enbart av cyklister av yppersta klass. Att Oscar Freire är en sådan visste vi sen förr och idag slog han fast detta faktum igen.

VM-guld till Thor Hushovd!!

Det bara trillar in medaljer till Norden under de två sista dagarna på VM efter Emma Johanssons fantastiska brons igår till Sverige var det idag Norges tur och då blev det av högsta valör genom den förre storspurtaren Thor Hushovd som nu äntligen fick till det i ett stort endagarslopp. Den här gången vann han VM-guld och det blev nordens första. Loppet var otroligt offensivt där favoriterna Fillipo Pozatto och Philippe Gilbert låg med i en klunga om c:a 40 man som låg en bit före huvudklungan under flera varv sen cyklisterna kom till varvbanan i Geelong.

Denna grupp blev ju inhämtad, Gilbert stack i nästa sista backen på sista varvet och klarade den andra stigningen på varvet men sen var klungan ikapp när några kilometer återstod. Matti Breschel drog upp spurten men Thor Hushovd var den starkaste men dansken tog andra platsen och förbättrade sitt vm-brons från Varese 2008. Trea blev Allan Davis. Återigen kan nog konstateras att Phillipe Gilbert blev lite för het och kanske han skulle ha spart på sig tidigare när han attackerade även på näst sista varvet.

Hursomhelst ett oerhört bra vm-lopp där klungan till slut inte bestod av många cyklister. Det var 25 man som gjorde upp på slutet. Banan var alltför hård för att de rena spurtarna som Cavendish och Greipel skulle orka med att gå runt hela tävlingen i det ursinniga tempo som framförallt Italien drog upp i klungan. Italien hade ett bra läge när gruppen bildats där Pozzato och storfavoriten belgaren Gilbert fanns med samt Giovanni Visconti och Vincenzo Nibali men ödet ville annorlunda och Italien blev utan medalj. Pozzato var dock nära och blev fyra.

Men guld til Norge genom Hushovd och silver till Breschel och med bronset till Emma igår så blev det en lyckad nordisk färd till Australien med medalj av alla valörer. Hurra hurra!!