Ser framemot VM på landsväg.

Just nu börjar tankarna formera sig kring VMs linjelopp tyvärr får man ju inte se loppet direkt i år men jag är säker på att ett bra sammandrag levereras på söndag morgon från Eurosport med Adamson och Vacchi.

I mina ögon känns Philippe Gilbert som den stora favoriten, det känns som att banprofilen passar bättre för en attackcyklist av hans kaliber än för spurtarna. En annan favorit är ju Filippo Pozzato men många tycker att Italiens lag inte är det bästa men det kommer säkert att vara bra nog att placera Pozatto i en bra position. Sen kan det ju alltid bli klungspurt trots allt och då törs jag inte tippa utgången. Men är Oscar Freire med i finalen hur den än gestaltar sig så räkna aldrig bort honom.

Ur svensk synvinkel blir inte herrlinjeloppet något att tala om utan vi får rikta oss på tempot med Gustav Larsson där han återigen är medaljkandidat samt på damernas linjelopp där ju Emma Johansson är det samma. Hursomhelst nu börjar kampen om de regnbågsfärgade tröjorna och det ser jag fram emot.

Vincenzo Nibali var bäst i konsten att lida på Vuelta España!!

Två saker avgjorde Vuelta Espana till Vincenzo Nibablis fördel nämligen tempoetappen samt den sista bergsetappen uppför den stenhårda slutstigningen till Bola del Mundo där han såg ut att kunna förlora slutsegern till den stenhård körande Ezquiel Mosquera, men där han vann kampen mot sig själv. Nibali visade här förmågan att verkligen kunna lida för totalsegern och kom i kapp Mosquera strax före mållinjen uppför den grymma stigningen som var särskilt brant under de sista 5 kilometrarna med partier på kring 20 %.

Kampen mot klockan är också förmåga att lida men han led ännu värre uppför Bola del Mundo och förlorade bara skillnaden i bonussekunder mellan att vara etta eller tvåa på etappen i kampen om den röda tröjan. För övrigt var Mosquera väl värd en etappseger efter många år med fina total och etappresultat i tävlingen. Nu vann han den i mina ögon mest prestigefyllda etappen på årets Vuelta och slutade tvåa i tävlingen totalt. Ett resultat som 35-åringen ska vara väldigt nöjd med. Nästa år får vi se honom i Vancansoleilstallet och då får de nog köra Tour de France skulle jag tro. Tror inte riktigt på honom i totalen men han blir farlig på bergsetapperna i sådana fall.

Tourerna har i år har varit tätare och mer dramatiska än på många år och sällan har det väl skiljt så lite mellan ett och tvåan i respektive tävling under samma år. Cykelåkningen har vart fantastisk och så även i Vueltan med en hel del fina etapper. Där alla typer av cyklister gynnats från rena bergsgetter som Mosquera till spurtare som Tyler Farrar men även attackcyklister som Phillipe Gilbert.

Om segraren Vincenzo Nibali kan vi nu säga att genombrottet i världseliten är definitivt, han går mot den lysande framtid som alla experter förutspått. Redan som förstaårsproffs vann han ju den fina endagstävlingen GP Ouest Ploauy och har nu blivit en fullfjädrad etapploppscyklist över 3 veckor. Det visar 3:e platsen på Girot och nu framförallt segern på Vueltan. Han är Italiens hopp för framtiden i dessa tävlingar och blir deras utmanare mot Alberto Contador och Andy Schleck.

Phillipe Gilbert visade klassen!

I supervackra Toledo igår på Vuelta Espana blev finalen sprackande med fina attacker och den starkaste i målstiningen uppför var världens bäste endagscyklist för närvarande wallonen Phillipe Gilbert. Tycker mer och mer att han känns som den givne arvtagaren till Paolo Bettini och liksom denne var för några år sedan så är han den store favoriten till VM-titeln som ju sätts på spel i Mellbourne senare här i höst. Räkna även med Gilbert i Paris-Tours och Giro d'Lombardia.

För det här är en kille som behärskar tävlingar över 250 km. Han har utvecklats undan för undan och det definitiva genombrottet i världstoppen kom genom segern i Paris-Tours 2008. Han har nu lärt sig att värdera sina attacker på rätt sätt samt att lita på att han kan avgöra närmare mål med en fin spurt i mindre grupper speciellt när det går uppför i målgångarna. Som sagt Gilbert är en av de främta i kampen om den regnbågsfärgade världmästärtröjan.

Härliga etapper på vueltan!

Det ser ut som att Phillipe Gilbert i år eftertraktar den den regnbågsfärgade världsmästartröjan. I måndags var han omutbar i slutstigningen mot mål och var minst lika bra som när han seglade i från mot seger i våras uppför Cauberg i Amstel Gold Race. Tisdagsetappen bjöd även den på fin fin och en ännu brantare avslutning där vann dock inte belgaren utan spanjoren från Euskatel Igor Anton. Det var en av de absolut brantaste målgångar jag sett med partier med lutning på bra mycket mer än 20 %.

Sen har spurtarna fått visa sitt genom Tyler Farrar i onsdags, som slog Cavendish som fick stryk precis som i söndags för övrigt. På torsdagen vart det dags för den alltid lika säkre norrmannen Thor Hushovd som trots en hård stigning strax före mål klarade att gå med över krönet för att så småningom komma rätt i spurten. Starkt återigen av norrmannen förstås. På söndag börjar tävlingen om den för i år röda ledartröjan på allvar. Den innehas för närvarande av Gilbert men så kommer det inte att vara efter söndagen.