André Greipel = Tour down under

Ja efter fredagens etapp börjar man undra om inte Tour Down Under är lite av André Greipels favorittävling. På 13 körda etapper totalt genom åren har den tyske spurtraketen vunnit 8 etapper. Den sistnämnda kom under gårdagens etapp i tävlingen och han leder totalt genom att han fanns med i huvudklungan uppför torsdagens tunga avslutning.

Som sagt tidigare räkna med Team Columbia i de stora klungspurterna under etapploppen och de mer lättåkta klassikerna i år också. Det har Greipels inledning på säsongen visat om inte annat, för här har Team Columbia definitivt ett alternativ till om inte Mark Cavendish skulle vara i form. Jag glädjer mig åt att Robbie McEwen fanns med i den allra yppersta striden om etappstriden för han behövs som profil och jag hoppas att han kommer att bli allt bättre vad säsongen lider. Sen ska vi naturligtvis hylla världsmästaren Cadel Evans som trots att det är tidigt på säsongen visade klass genom att bli trea på torsdagens etapp där den portugisiske mästaren Manuel Cardoso lite överaskande besegrade självaste Alejandro Valverde. Där visade Evans upp att han bär världsmästartröjan med värdighet. Man kan tippa lite lätt att han därmed blir att räkna i klassiker som t.ex. Liegé-Bastogne-Liegé.

Det lutar åt Team Columbia i år också.

2010 verkar bli samma visa som 2009 i de stora klungspurterna nämligen att det blir seger för Team Columbia-HTC, för handlar det inte om Mark Cavendish så verkar det duga utmärkt med Andre Greipel. Just i Tour Down Under trivs tysken utmärkt och så även på dagens första etapp när han tog klungspurten strax före belgaren Gert Stegmans i år i Team Radioshack. Alltså nära en etappseger för Lance Armstrongs nya gäng.

Just Stegmans är som jag ser det lagets kort i april när vi kommer till Ronde van Vlaanderen och Paris-Roubaix. Stegmans som länge setts som den nye Peter Van Petegem i Flandern, men med den skillnaden att han är en betydligt bättre spurtare än vad denne någonsin var. Betänk att han vunnit på Champs-Elyssees för några år sedan. För övrigt härligt att säsongen är igång om än så sakta.

Flygande Falken och Årsundaexpresen regerar i sprintvärlden!

Återigen kunde inget stoppa vare sig Hanna Falk eller Emil Jönsson. De vann sina respektive sprintfinaler i estländska Otepää fast på lite olika sätt, hon kämpade vilt bakifrån medan Emil kontrollerade från spets men på upploppet var bägge två lika obevekliga. Hanna Falk visade att segern i Düsseldorf inte var någon tillfällighet och att hon nu tillhör den absoluta världseliten i sprintskidåkning. Att spurta ner Petra Majdic i kampen om segern var extraordinärt. Emil å sin sida visade att han är tillbaka på högsta nivå igen för idag fick han ju spurta ner en i form varande Ola Vigen Hattstad som ju dessutom inte deltog i Tour de ski.

Glädjande dessutom med Ida Ingmarsdotter och Björn Linds 4:e resp. 6:e plats. Som jag ser det bör Björn Lind nu vara klar för OS. Det ser onekligen bra ut inför den tävlingen där ju den indviduella sprinten precis som idag går i klassisk stil. Detta gäller såväl på dam- som på herrsidan, då alla svenskar gick vidare från kvalet idag. Jag tycker personligen att alla svenskar körde bra i huvudtävlingen med undantag av Lina Andersson som jag förväntar mig mer av, men det är tydligt att formen idagsläget inte är den där den borde vara.

På tisdag börjar det!

Här i Sverige där vi ju i år fått en vinter som är bättre än på många år åtminstone i mellersta delarna av landet ter sig cykelsäsongen långt borta. Men så är icke fallet om man som flera av de största cykelstallen och stjärnorna befinner sig i Australien. Där startar på tisdag säsongens första Protour tävling, Tour Down Under som tävlingen lite fyndigt heter.

Att ögna i genom startlistan gör att det vattnas i munnen eller vad sägs om Lance Armstrong i den allra första starten för Team Radioshack, Världsmästaren Cadel Evans med sitt nya lag BMC ihop med bla George Hincapie, Stuart O'Grady, Jens Voigt, Luis Leon Sanchez och t.om Alejandro Valverde samt många fler.

Nu lär inga av dessa åkare ha satt justTour Down Under som ett av huvudmålen men det har däremot t.ex Astanas Alan Davies från just Australien och tysken André Greipel i Milram, dessa två tippas av många att slåss om slutsegern. Både totalt och på enskilda etapper så kommer flera av hemmaåkarna att ge järnet och en som nog gärna kniper en etappseger är ju spurtveteranen Robbie McEwen,dels med tanke på hemmaplan och dels med tanke på det tunga fjolåret.

Ende svensk i tävlingen är Jonas Ljungblad i belgiska OmegaPharma Lotto (fd.Silence Lotto) och det ska bli kul att se om Jonas kan få till det på någon enstaka etapp i spurterna. Men som de flesta européer och andra icke-australiensare är han nog mest med i tävlingen för att samla tävlingsmil. Det Ska för övrigt bli intressant att se om göteborgaren även i år kommer att få köra Girot.

Längdsäsongen så här långt ur ett svenskt perspektiv

Säsongen för våra längdåkare har kommit en bra bit på väg och nu står vi inför högsäsongen, där huvudmålet står för dörren nämligen de olympiska spelen i Vancouver i februari. Tycker personligen att Sverige både på dam och herrsidan har sett starka ut med visst försprång för damerna även om det inte såg ut så under Tour de Ski men då deltog ju varken Anna Haag eller Charlott Kalla. Tour de Ski får ju annars på herrsidan anses ha varit en succé med två etappsegrar samt en fjärde plats totalt samt ytterligare en åkare topp 10. Strålande kört alltså av Emil Jönsson, Daniel Richardsson samt Marcus Hellner. Hellner som så när knep en pallplats strax men fick ge sig strax för mållinjen uppför den fruktansvärt branta slutstigningen mot schweizaren Dario Cologna.

Ser vi över hela säsongen hitills ger jag stort plustecken till Charlott Kalla - som vanligt nästan, Hanna Falk -vilken speed hon hade i Düsseldorf i finalen när hon vann, Anna Haag -ja hon blir bara och bättre och snart kan det bli seger, Daniel Richardsson - det började i slovenska Rogla och slutade med etappseger på touren, Marcus Hellner - har aldrig vart bättre, Emil Jönsson - lekte med konkurrenterna när han vann i Prag trots att det bara vara 4:e tävlingen efter skada. Sen har vi fler som gått bra på både sprint och traditionellt. Den som jag saknar är Anders Södergren, måtte karln få slippa mer elände nu för han behövs om det ska bli svensk stafettmedalj igen.